 |
|
|
 |
|
Så var man hemma efter att ha varit i Köping hos Anne Dahlin och tränat hund, samt en sväng ner till Särvik i Skåne hos Peter Bengtsson och vallat med hund. Peters fru Jeanette stod för matlagningen jämförbart med den värsta lyxkrogen.
Träningen i Köping gick bara bra, fått till det med Coopers träning och min taiming. Hussen och Kell fick också med sig en del att tänka på. Trevliga bekantskaper blev gjorda under tre dagarna.
Vallningen gick bitvis över förväntan, många polletter trillade ner under dessa tre dagar hos Peter. Vi tränade balans, hämt i båge, ta ut får från lada och valla in dem igen efter att ha gått en bana i hagen, trycka ut, hämt i hagen. Ja och mycke mer. Även här blev det trevliga bekantskaper gjorda och vi hade givande dagar.
Kell var väldigt duktig och lugn när han gick in och hämtade fåren ur ladan, gående får kom ut. Cooper hämtade också får i ladan, men bara ett får.
Så det var bara att skicka in honom igen efter resten av fåren.
Vi fick även prova att valla med får som har tryckzonen långt ifrån sig och rörde sig snabbt.
Köpingsdagarna var varma och för att inte tala om dagarna i Särvik 35 grader i skuggan och där stod vi på öppna fält. Hundarna klarade värmen bra, de hade ett badkar fyllt med vatten att kyla av sig i.
Själv har jag fått riktig "Bonnabränna" har aldrig sett något så ojämt.
Fart och fläkt i hundarna under dessa 6 träningsdagar nu är de två utslagna soffpotatisar. Vilket känns skönt så att vi kan packa och flytta i lugn och ro. Sen blir det att planera och ställa i ordning för djur som ska hämtas framöver. Eventuellt så hämtas kattungen på söndag om den finns kvar då. Hönsen väntar jag på att mamma ska ringa upp mig om.
Tiden går för fort, hinner inte med. Allmänlydnaden med Cooper har varit super. Att träna under kontrollerade former hundmöten och sitta 8 hundar+ förare på en liten yta utan att bry sig. Precis vad min lilla "vekling" behövde.
"Veklingen"  Cooper han har även gjort älgmöte på nära håll vid liten stig, den älgen fick ta snabba långa kliv bort. Cooper kommer tillbaka på inkallning utan att fortsätta älgjakten. Fast han har tränat på hästar ett tag att under full kareta mot, vända om på min busvissling, så inkallningen sitter som smäcken på den lille. Kell han har blivit lugnare i sitt sätt reagerar inte på saker och ting med överdriven kraft, ja om inte den lille drar igång honom de gångerna hänger han på. Den lille har lagt sig till med att ibland, när han vill ha lite spänning i tillvaron, hoppa jämfota, skälla och fokusera på en punkt långt framför sig. Vid dessa tillfällen är Kell i gasen någon sekund till han upptäcker att han blivit blåst igen. Men det kan ju som med älgen vara läge.
Hittat en underbar badstrand, så här års ute vid Bäcksjön (innan folk börjar bada). Hundarna har fått simträna varje morgon.
Hussen och hundarna var till vårt nya hem i lördags och gick igenom frågetecken av olika funktioner på pumpar och liknande samt markgränser, var älgen har sin födsloplats och mycke annat som hör djurriket till. Älgarna har en plats som vi kan se från köksfönstret som de återkommer varje år till för att föda sina kalvar, rådjuren håller till vid huset på vintern och äter fågelfrön. "Bäcken", som vi trodde var en bäck är ingen bäck utan en å, blir bra att pumpa upp vatten från.
Kell och Cooper var med på rundturen och mutade in sitt revir, Cooper tog ett bad i ån, båda använde ladugårdstrappan utan problem.
Hundarna njöt av att ha marker att röra sig på. När jag hörde hussen berätta om hundarna, finns ingen annan tanke än att vi har gjort helt rätt som byter boende. Det blir nya regler och gränser för hundarna men framför allt större yta att röra sig på mot för i villakvarteret.
Här är det full rulle, skulle egentligen tagit tag i städningen då mäklarna kommer hit på tisdag och ska värdera och fota vårt hus så det kommer ut till försäljning.
Vi har fått tag på vårt drömläge på en gård, 2 mil från stan 800 meter till havet, åker + spår och sök marker utanför knuten. Har inte fattat än att vårt bud blev taget och papper är påskrivna.
5 tackor och en bagge har jag beställt till att dess vi har kommit oss i ordning. En tupp och tio höns + ankor vill jag också ha i höst. Till våren utökas det med två kultingar.
I dag åkte vi iväg till Olles spår för att träna sök och spår. Kell och Husse på söket, jag och Cooper på spår.
Hundarna var duktiga på sina arbetsuppgifter.
Vi måste jobba upp föremålsintresset hos boysen, de har en förmåga att strunta i grejerna bara de får jobba, lite jobbigt är det.
Jag och Cooper började allmänlydnaden förra tisdagen, teori och ett test på samarbetsförmågan hund och förare gjorde instruktörerna, sen hade vi lite passivitetsträning.
Boysen gillar verkligen våren med vattenfyllda diken, nu är det ju så att alla diken ska nog inte hundarna vara i dels luktar en del väldigt illa sen är en del väldigt äckliga i färgen på det som ligger på botten av dessa dyngdiken. Det finns ett dike som jag som matte gillar men då måste vi ta bilen, det har klart vatten och sandbotten rena och fina hundar kommer upp ur det diket inte röda eller lerbruna. Jag hade trott att Cooper var lite fin i kanten för att hålla på med såna aktiviteter då han inte visade intresse för att springa med Kell fram och tillbaka så att leran stänker ikring honom men ack vad jag bedrog mig. Han är förbaske mig värre. Cooper står i diket och gräver så att sk--- stänker metertals runt om honom. Ja så det kan gå när de växer på sig lite grann...Dynghundar....
Nej det här går inte för sig dags att sätta igång och få något gjort, dessto mindre att göra imorgon....
Gårdshus med bagarstuga och snickeri
Händer mycke omkring oss just nu, jobb byte samt andra intressanta planer. Där kan vara lite tur att saker och ting inte sker igår utan att det tar lite tid på grund av att det inte är styrbart utifrån en själv....Hinner tänka till och sansa sig lite, för hur det än är så ska man leva också....Men än har inte öronen dragits tillbax...
I helgen gick vi M3:an, ganska mycke teori. Söndagen jobbade vi mer praktiskt och läste gruppens/våra hundar Kell, Cooper, schäfer, flat, boxer och en worster. Det var intressant med olika raser och ett spann i ålder från 7 månader till 6 år.
Cooper och jag ska börja allmänlydnad nu i april, vilket blir bra. Själv blir jag mer strukturerad, kan det bli bättre. Och Cooper kommer ifrån Kell. Cooper får en hel del självförtroende och stöd genom Kell som kan bli bra att plocka bort så Cooper får vara sig själv.
Kell han har fortfarande stort tålamod och överseende med den lille som kan vara nog så tålamods påfrestande
i vissa avseenden. Inte bara utifrån hundgrejer dem emellan. Igår kväll larmade Cooper nerifrån köket jag hörde tydligt att det var säkerligen Kell som gjorde ofog, Cooper får ett speciellt skall och mycke riktigt när jag kom ner hade nån varit i stekpannan där det låg lite korvbitar kvar och en med en lång tunga slickade sig frenetiskt runt munnen. Kell var den skyldige så när jag kom ner och frågade vad de sysslade med så lommade han iväg under trappen.
Klubben ska också dra igång olika träningsgrupper i vår. Det bästa för vår och hundarnas skull är ju att jag och hussen kan bestämma sig för vad det är vi vill och välja olika inriktningar. Båda hundarna fungerar nog i vilket som spår och sök. Kell är duktig i båda delar vilket han visat prov på. Cooper var ju bara en liten sudd på 14 veckor när han var med på sök och spår och även han visade upp vad han gick för ute i skogen.
Gör jag valet med Cooper att han ska valla så ska gårds och får situationen vara löst först. Aktiva träningsmöjligheter måste finnas.
OOoopps....Om en timme ska jag vara hos läkaren med mitt onda finger....
Vad har vi gjort sen sist, skottat snö, uthärdat kyla, jobbat och haft en helg ute i stugan med sol och -2. Härligt...Hundarna varit ute i det fria från morgon till kväll i två dagar. Lite problem blev det när vi skulle ut, doningen till skotern blev för tung i snön. Hussen körde sakta och jag satt på skotern, Kell och Cooper skulle få springa en bit. Men se det gick inte så bra, skotern blev en leksak för Kell som tyckte att det gick för sakta. Cooper klarade inte av att vara 30 meter bakom sin matte, satte sig och där satt han som en annan prost. Ropade Coppern på honom, han kommer då i väldig fart för att sätta sig igen när vi kör. Provade några gånger och sista gången jag ropade på honom, plockade jag upp honom på skotern. Kell flög runt och skulle ha mer fart på ekipaget. Klev av innan vi skulle korsa ön och gick med hundarna, tala om fart på den lille. Inte en tanke på att sitta still efter spåret. Till hemfärden hade Hussen byggt ett lättare flak så Kell på skotern, jag och Cooper på doningen alla nöjda.
Kell han stormtrivs och det syns på honom att stugan den gillar han att vara i. Den lilles sätt börjar mer och mer framträda och hussen som redan tidigt sagt till mig att jag ska passa upp med Cooper för att han kan vara smartare och lurigare än jag tror, han har nog rätt. Jag har trott ett tag att Cooper är lite korkat trög men så är det inte. Han fintar och lurar Kell också.
Skotträning hann vi också med.
I lördags åkte vi över till stugan, Mikael följde också med. Fint skoterföre över utan vatten och dubbelisar.
Kell var yr, han vet vart han ska och verkar uppskatta turerna ut och visar det på hundars vis. Skoteråkning kom han också ihåg sen förra vintern. Cooper gjorde sin första tur på skoter och ut till stugan. Skotern hoppade han upp på. och verkar trivas med friheten. Väl ute, fick de springa av sig under uppsikt, isen och ön är täckt av rådjursspår. Vinden tilltog och vi höll på att blåsa bort där ute färden över isen blev väldigt kall och blåsig. Jag och Mikael satt på skoterdoningen efter skotern med en varsin hopkurad hund. Och en ledbruten och ihop tryckt Husse som körde skoter.
Elen på, snön skottad. Hussen skottade av ett tak, men hann inte så långt....Innan han rasade i backen. Söndagen var vi på akuten med en husse som hade svårt att röra sig och väldigt ont i ryggen. Musklerna hade fått sig en omgång. Kotorna hela. Idag är han tillbaka på jobbet, gör han inte vissa rörelser går det bra...Säger han.
Har hunnit skotträna hundarna med startpistolen..Går bara fint..Hussen står så de ser honom, Kell går även igenom med hussen när pistolen laddas. Jag är en 20 meter bort och kallar tillbaka hundarn och ger signal för skott. De reagerar med att titta dit och sen är det inget mer med det, leker och tuggar gobitar. Sköt ett skott till sen fick de springa till Hussen och lukta på pistolen och kulorna. Vi har spelat miljö-cd med skott, gevär och raketer, inne ett par månader.
Cooper är en liten igel och retsticka på Kell emellanåt och vet precis hur långt han kan driva Kells långa tålamod.
Cooper vet också hur han ska dra igång Kell, helst om vi är ute i skogen och ingen action. Hoppa jämfota framåt och tokskälla, då blir det fart en sekund tills den äldre upptäcker att det var falskt alarm.
Cooper träffade får i lördags och intresse har han. Nu väntar vi till våren/sommaren innan det blir fler fårmöten.
Hoppas nu bara att vi hittar en gård på lämpligt avstånd framåt våren.
Har köpt en spark istället för skidor, skidor får det bli när all röntgen är avklarad. Varit ute med hundarna de skrittar fram, vilket passar deras takt perfekt. Lite fort gick det med Kell när det satt en katt mitt i vägen.
Lördagmorgon innan vallningen tog vi en lång skogspromenad längs skoterspåret tillsammans med Bosse och hans husse och matte. Lille Linus som tillsammans med Elin varit här i helgen var också med han hängde på ganska bra sen turades vi om att bära honom innan för jackan, kallt för den lille trots täcket.
Kell har blivit polis och tycker inte att nån ska sväva ut för mycke och bli i hans tycke stimmig. Nu är det det att jobba med att han inte ska bry sig i de som leker. Bosse fick på skallen, så han utsåg mig till lekkompis, det var inte bra det heller för polisen. Nä alla ska småspringa rakt fram och lukta lite här och där.
Under julen vräkte snön ner, skottning varje dag..På baksidan gjorde jag gångar till hundarna så vi kunde springa runt och Cooper ta sig ut snabbt då det tränger på. Nu är hela baksidan upptrampad. Kell har sitt spår ner i skogsdungen. Promenaderna har blivit i koppel runt gångbanorna, tur att det är ett väl utbyggt system.
Nere på åkern försvann Kell helt och Hussen till midjehöjd i ett igen drevat dike. Jag och Cooper tog oss över efter att de trampat upp...
Kells hormoner har varit i svallning en period och vi har fått jobba extra med honom och det vänder över en natt. En morgon kliver man upp och tror att det ska fortsätta med striderna så är det en lyhörd och följsam hund som har vaknat igen. Under tiden striden har pågått har jag glömt hur det är när han är följsam och lyhörd, hur underbar han är. Jag får ungefär samma känsla som när mellanbarnet hade kolik efter 6 månader slutade han att skrika helt plötsligt en dag. Man förstår inte riktigt vad som hänt eller vad som sker utan tror att något är fel, eller hur man nu ska uttrycka det.
Annandagen åkte vi till mina föräldrar, tränade Cooper på hästarna, de har blivit två i hagen nu när de fått granne i huset en bit bort och hästarna får sällskapa med varandra, de har satt ihop hagarna. Cooper vill gärna skälla på dem men har man honom i koppel så håller han sig bakom mig, kopplade lös honom och avledde honom genom lek med boll varje gång han fick för sig att intressera sig i hästarna. Han är enkel att intressera i något annat. En lång bergstur hann vi också med och passade på med lite sökövningar.
Nyårets raketsmällande blev det inte så mycke av här på gatan, vet inte vad som hänt. Det small några gånger tidigt på kvällen när vi var på promenad, Cooper reagerade lite men inte så att det bekom honom, Kell brydde sig inte överhuvudtaget. Tolvslaget var vi inne och det ser ut som att Kell reagerar mest på att det står folk ute på vägen och vad de är för några och skäller ut dem från trappfönstret. Han använder samma skall som när någon kommer på bron. Cooper han kollade mest in vad Kell sysslade med.
Folk hade vi hemma med en 4 -årig son. Kul och se hur hundar och ungar lär sig av varandra. Kell anpassar sig och är försiktig, Cooper håller på att lära sig att springer någon så betyder det inte att man ska springa och bita i bakbenen. Och barnet lär sig att man ska nog inte springa när det är valpar inblandade. De hade dragkamp ett barn i en ände, en Kell liggande i andra och en Cooper hängade i mitten av repet.
Kell anpassar styrkan med den han leker med, ett barn så lägger han sig ner och låter sig dras runt, med mig så drar vi lite hit och dit men inte mer än att jag kan hålla emot, Hussen han får kämpa eller så lyfta runt Kell i repet.
Cooper han är som vanligt enkel att ha att göra med. Springer inte längre än att han har kontakt med mig och där sätter han sig och väntar in mig, om jag inte ropar på honom. Varför springa mer än nödvändigt. Han lär sig även en hel del av Kell genom att se vad Kell gör när vi ska ut genom dörren tex att det är inte att kasta sig ut utan vänta på varsågod. Han är lite av en ordertagare, säger man till honom att stanna på en plats så sitter han där. Än så länge är väl bäst att tillägga, ska inte ta ut något i förskott.
Och spännande är det för till helgen ska Cooper träffa får, ska bli intressant att se hur han reagerar.
I måndags åkte vi till Lobo och vägde hundar, Kell är uppe i 30 kg nu trots att han ätit väldigt dåligt och ibland inte alls under en månads tid då han varit i hormonsvall. Cooper väger 17 kg så det blir intressant att se var vågen stannar med honom.
Snö och kyla, lagom till jul.
Dagarna springer iväg, vi har hunnit vara ute i skogen ganska mycke, med boysen. De är lätta att ha tillsammans både ute och inne. Kell han är lite längre ifrån och Cooper håller koll på folket, springer en bit fram och väntar in. Konkurrerar om uppmärksamheten gör de emellanåt. Har jag sagt ifrån till en om något så säger gärna den andre ifrån om någon av dem skulle göra likadant. Poliser... Dom vet så himla väl emellanåt vad som är tillåtet och inte...Cooper var väldigt intresserad av mitt fat med glass och bär som stod i hans noshöjd, han blev lite utmanad där för han har inte stulit något ätbart än varken från bord eller händer, som en annan vi har i huset gjort några gånger när han var yngre. Coopers nos var några gånger i skålen utan att röra vid det som låg i jag petade till honom och han la sig ner, Kell kom och blev intresserad av innehållet och satte nosen över skålen några gånger för att kolla vad det var, tredje gången stötte Cooper som troligen vaktade skålen till honom med nosen, låt bli det där. Hundarna har även en massa olika ljud för sig och då oftast som värst på morron när vi kliver upp efter att vi alla sovit en natt. Cooper ger ifrån sig långa haranger och Kell som inte varit pratsam förr stämmer in..... Flocken hälsas god morron...
Cooper han är fortfarande mattehund och håller reda på mig, lyhörd och följsam och visst har han sina valptag och det är såna smågrejer att det är inget att orda om. Duktig att gå i koppel, duktig på att vara lös. Ja det kan vara lätt och ha hund och mera svårt.
Cooper har börjat upptäcka att det kan finnas saker och ting som ser lite konstigt ut, denna lilla tjomme han visar med sitt kroppsspråk blir lite stel och så spatserar han fram till tex tallplantan som är ca 40 cm hög ute i åkern och snötäckt, kollar in den och gör en bedömning att det var inget att bry sig i.
Spelar miljöcd:n väldigt högt en del dagar här hemma för hundarna ett förfärligt oljud med både det ena och det andra, skottljud finns också med.
Dags för morronprommenad.........
Den snö som kom i början av nov, regnade snabbt bort. På den saken kan man ju se på olika sätt beroende på vad man sätter främst. Spårträna eller julstämning, i mitt fall blev det spårträning snö hinner lägga sig igen. Sen så är jag väl inte så förtjust i snö så att jag skulle vilja ha den från oktober till maj utan det räcker med från jul till mars.
Förra helgen la vi spår till Kell och Cooper, mitt ute i ingenstans. Under tiden som de skulle ligga till sig gick vi iväg och plockade trattisar, en korg fick vi ihop.
Spårningen gick bra för Kell halva sträckan sen hade något hänt och vad som hade hänt i spåren får vi nog aldrig reda på utan kan bara spekulera. Hans spårpinnar var flyttade och den sista var spårlöst försvunnen. I Coopers köttbullespår fanns inte en köttbulle kvar. Var det en annan hund på vift eller räven, som roats sig. Inte ska man plocka svamp under tiden spåren lägger sig.
Söndag åkte Hussen till Bäcksjön med hundarna och Kell fick spår att gå.
Har långledig vecka och roat mig stort med hundarna och försöker stoppa in lite adventsstäd emellanåt och jag gör som vanligt, hinner sen har ända till idag på mig så när jag kommit till idag är det väl bara att börja om där jag startade i måndags.Jag och hundarna åkte dit igen för lite lek och bad. Kell är nere i sjön omgående, Cooper tar det lite lugnare. Igår åkte jag med hundarna till en endurobana uppe i skogen, så Kell kommer bort lite grann från åkrarna, han har nog lite väl mycke revirtänk runt dessa. Vägen dit var en sörja utan dess like där den går genom en myr. Blundade och gasade mig igenom och ville inte köra samma väg tillbaka, som tur är går det att ta en annan ut ur skogen. Hade regnmängden som kommit varit snö hde vi nog haft en meter.
Hussen som varit borta i veckan kom hem igår kväll och idag fick Kell följa till kontoret så jag och Cooper har passat på och vara ute på promenad bara vi två. Tränat koppelgående, kontakt och lite lek.
Cooper han håller sig nära fortfarande och springer inte många meter ifrån mig än fast han skulle kunna springa tillsammans med Kell. För någon lördagmorgon sen kl 6 stack Kell från tomten för första gången, försvunnen en timme. Som tur var var det medan snön låg kvar och det hade kommit lite till under natten. Han var lätt att spåra från tomten, över vägen, längs åkerkanten, upp från slänten, över vägen igen, längs vägen till makken, gått runt på parkeringen, Hussen tog bilen och åkte runt. Jag och Cooper spårade medan vi var på parkeringen och vilstrade runt i Kells spår så slöt han upp i vårt spårande. Det var bara att koppla honom och gå hem, sen blev det långlina för honom och det är det fortfarande här hemma, det är skönt när grannarna varnar om när deras tikar är i löp. Han är lite gnisslig. Cooper var verkligen duktig på att spåra upp honom, själv så såg jag ingenting utan ficklampan var spåren fanns. Det var ett bra spårarbete Cooper gjorde men är väl inget jag rekomenderar.
Igår förmiddag gick Cooper två valpspår på 15 meter och tre köttbullsbitar i regn, vi har barmark igen. Han klarade det galant, nosen i marken och har blivit lite av spårtokig 2 timmar efter andra spåret var gjort sprang han dit igen och skulle spåra. Han spårar till och med Kell som varit ute innan. I morgon har vi spårteori och en spårdag kvar på kursen..Kul...
Varit ute och lekt alla tre, jag, Kell och Cooper. Kell med en pinne i munnen Cooper som håller efter och jag genskjuter dom så att de får vända. Kul tycker Boysen.
Och nu är det gjort, har ringt runt till mäklarna i Umeå för att hamna lite bättre till i letande efter en gård. Jag har varit tyst sen förra hösten så Hussen har fått fundera själv i lugn och ro.
I går provade vi tävlingssök som ingår i aktiv hundkursen med hundarna. Kell han är som vanligt duktig i det man testar honom i. Han har naturligt i sig att ta ut i båge för att få upp vittring och kommer tillbaka på tomt sök. Han kommer tillbaka till föraren vid hittad figurant och visar var figuranten är på visa.
Cooper fick också prova på att söka, Figuranten på den sidan vinden låg mot fick han upp vittring på snabbt och sprang fram till henne för belöning. Och tyckte att det var skoj att hitta en människa i skogen. Nästa figurant var placerad så att vittringen låg från, där blev det svårare. Följde med honom tills han fått upp vittringen och släppte honom. Tredje figuranten var hussen som lagt sig bakom en vindfälla, hussen låg till så att Cooper fick vittring på honom snabbt och var super glad för att ha hittat igen honom.
Både Kell och Cooper bedömdes med att de blir bra sökhundar om vi skulle satsa på det.
Idag var det spåret. Kell gick två spår. Första spåret hade fyra vinklar, kort avstånd mellan vinklarna. Han höll sig i spårkärnan och tog vinklarna väldigt bra och kastar en blick på pinnarna. Nästa spår blev ett pinnspår och lek med pinne innan spårningen fortsatte även här höll han sig i spårkärnan och lyfte på pinnarna. Kell kan det här med spår och ska träna inne i vinter med pinnarna till snön farit av backen igen och till våren blir det tävlingslydnaskursen.
Cooper han provade att gå ett 100 meters spår, här fick vi lära oss att gå in en bit så att vi skulle komma att korsa spåret. Cooper tog mitt spår direkt och följde det en bit när han kom av sig vi gick av i en liten båge och på igen, Cooper tog spåret och vi fortsatte till slutet där köttbullen låg. Cooper ska jag trampa upp liknande spår som jag tränade Kell i när han var valp och se hur han förstår och får upp gnistan i vad han ska göra, snön har snart regnat bort så det går nog att hitta snö fria fläckar i skogen som räcker till några korta vältrampade spår. Söket såg jag att han tyckte var helkul när han förstod vad han skulle göra så ser jag inte den gnistan i spåret så får den lille bli sökhund.
Kell kan jobba i både spår och sök för honom är det mesta enkelt och kul bara han får jobba.
Det här avsnittet ska jag rosa och tillägna Cooper 4 månader idag. 
Cooper han är bara helt underbar att ha som hund
Jag njuter och är såå stolt och glad att han är min hund.
Koppelgående är en fröjd, allhelgonakvällen var vi ute efter cykelbanorna och mötte två grupper vuxna utklädda människor den första gruppen hade förståndet att jag kom med en valp och tystade ner sig och hjälpte till. Lille Cooper han struttade på med sin matte.
Ja, jag kör på med positivförstärkning och belöningar.
Skinkosten i höger näve, avledningskvitter och BRA
Nästa gäng var inte lika hänsynstagande till liten valp utan en av personerna hade jävulskap på gång, henne hann jag ta en vända medan jag peppade och fortsatte gå med Cooper. Lille vännen klarade det också. Vuxna människor
I fredagskväll så var fyra hundar och 5 människor på promenad på kvällen runt byns villakvarter och cykelbanor. Kell, Cooper, Bosse och Linus. C,B o L är mellan 4-6 mån riktig valpträning i koppel blev det.
Hur lätt var inte det,det är hur lätt som helst.
In och miljö o socialträna hos bror och familj , med granne och grannarsbarn.
Linus är en liten blandrasvalp som Elin har, han kom hit i fredags tillsammans med Elin och försökt hitta en plats med Kell och Cooper. Det går väldigt bra, fast de rutiner våra hundar fått tillsammans som blir lite lidande. Linus har försökt dominera Kell och Cooper som den lilla hund han är och när det inte lyckats för honom så har han sökt skydd och stöd bland våra ben(Det har han inte haft något för)
Söndagkväll kom Cecilia och hjälpte till som den förträffliga störning hon är. Ut på promenad 3 hundar. Cecilia har ett kroppsspråk och rör sig som jag vet inte vad det går inte av för hackor i allafall, hon cirklar runt oss, springer ifrån, kvitterpratar, tjoar och har sig. Och Cooper då, ja han varken hetsar eller stressar upp sig utan pinnar på med sin matte.
Cooper håller sig fortfarande bredvid eller springer från ca 10 meter och håller ögonen på var jag är när vi är ute på åkrarna om dagarna. En kort stund springer han med Kell en bit när de blivit släppta.
Gömmer jag mig och det är svårt när jag är ute själv med hundarna, för Kell har stenkoll på mig än fast jag kan tycka att han är och vilstrar på långt bort och för sig själv utan nån koll alls. Dessa gånger blir det jag och Cooper som gömmer oss för Kell och han är hos oss på momangen.
Tillsammans med hussen som stoppar Kell när jag gömmer mig, om jag lyckas att smita undan så hittar Cooper rätt på mig omgående
Och varför denna rosning av liten hund då...Jo det kan vara så mycke svårare
Cooper tränas i koppelgående, hålla reda på matte, i och med olika störningar, kontakt, belöning och lek.
Den ena dagen den andra lik....Men nu ska jag skryta på Kell..Istället för att skriva om de egentliga små små dumheterna han har för sig...Kell gjorde sitt allmänlydnadspass som SBK har, i lördags....Och han gjorde MYCKET VÄL GENOMFÖRT på alla 11 moment, vilket innebär att hunden utför moment utan hjälp från föraren. Hon som utförde passkontrollen var visst väldigt imponerad och tyckte att hunden måste tävlas med. Så nu har Kell kvalat in till att vara med i träningstävlingsgruppen på klubben. Nu är det spåret och söket kvar av aktiv hund. Söket har två kvällar teori och sen prova på och spåret gör vi direkt ute i skogen.
Jag och Cooper är med passiva men jag ska passa på så han också får prova....
Hussens träningsprogram med Kell för appellen ska benas upp och få en rutin, så att de kan träna nu i vinter och till våren ska det ut och läggas spår. I juli åker vi till Anne Dahlin och får hjälp på lägret med båda hundarna förståss. Och till hösten ska Hussen och Kell tävla i bruksspår...Ja nu har jag satt upp målet
Coopern då....Han tränar flitigt på att hålla sig frivilligt hos matte även med störning av Hussen och Kell, jag går ofta ifrån hussen och hundarna utan att säga något och Cooper upptäcker själv att jag är på väg bort och kommer sättande efter.
Vi har även lagt upp strategier på när Kells gormande på en flock med hundar som släpps från en bil, nere på åkrarna slår till. Jag går rakt emot med Cooper och tar av upp från oljudet...Dom är nån hundra meter bort.. Kell har svårt med allt oljud med skällande, skrikande och visselpip blåsande som blir just då, men det har blivit ett bra träningstillfälle. Istället för att tänka... Åååhh nej varför just nu......Hussen och Kell tar av rakt upp och går sen ovanför mot det han reagerar på. Cooper han har förstått just nu att det där behöver han inte bry sig i och följer med mig. När de åkt ifrån, så budas Kell från Hussen till mig och när han kommit till mig så har hussen gömt sig så då blir det att söka honom. Kell släpper upprördheten genom arbete. Jag tror att det blivit lite fel för honom då han tidigare blivit kopplad och att vi vänt tillbaka från det håll vi kommit ifrån än fast vi inte gjort någon affär av det hela så har det blivit fel.
Har fått en miljö cd med alla de möjliga oljud på som jag spelar för vovvsen här hemma 1 gång om dagen, första gången blev det liv i luckan en stund, satt på golvet och matade med leverpastej när de var tysta, nu reagerar de inte på olåten, men det är bara att fortsätta. Cooper är svår att träna in stopp på det var för enkelt, satt på golvet och la ut en köttbulle första gången och när han var på väg dit sa jag stopp med lite bestämd röst och la handen över bullen. Nu när vi tränar sitter han och tittar på mig med köttbullar runt sig. Han lärde sig snabbt att vänta tills jag berömmer honom och tar upp köttbulle och ger honom belöning. Stenätandet har jag bara bytt mot godis med honom så han låter i princip bli saker och ting på marken. Kell han lärde sig "spott ut" som liten efter han svalt skruv och skrämt vettet ur mig. Med livlig fantasi kan man måla upp stora tavlor.
Ja det är lätt just nu med liten hund och jag är inte van att det kan vara så lätt, jag vet hur svårt det kan va.
I går ringde aussie närbos husse och frågade vart vi tagit vägen, vi har inte träffats på ett tag nere på åkrarna. De var även nyfiken på nykomlingen i familjen. Hussen var redan nere på åkern och skottränade Kellen vilket hade gått bra. Jag tog Cooper och knallade iväg ner för "aussieträff". Kell och Honye som han heter, beter sig ganska galet det syns på båda två om någon av dem varit före nere på åkern. Lite galna kan de bli tills de upptäcker att Kell eller Honye inte är där. Igår blev det fullkomligt glädjefnatt efter att inte ha mötts på länge.
Cooper han hälsade på människorna och tyckte att det var trevligt. Men brorsan och den andre uppförde sig vilt till att börja med sen skulle liten valp kasta sig in i tumultet med skräckblandad förtjusning med lite skällande. Kell var genast där för att kolla upp Cooper så allt stod rätt till med honom och uppträdde lite överbeskyddande. Kopplade Kell en stund så att Cooper fick bekanta sig i lugn och ro. Honey är över tre år så han beter sig mer sansat och lägger sig ner vid möten med en liten. Cooper började med lekinviter och skuttade runt med svansen som en visp. De fick hålla på en liten stund innan jag avbröt för Coopers del och Kell fick fortsätta leken med Honye.
Cooper tränade gå med matte, inkallning och lite sånt när det fanns så gott om störning.
Lekinviterna började Cooper med i helgen flög runt som en skållad råtta och Kell skulle jaga honom, med mig när vi var ute själva, hämtade han den trasiga fotbollen och började rusa runt med och jag skulle jaga honom runt. Cooper är ganska förtjust i bollar vilket är positivt tycker jag i belöningssyfte. Inne rullar jag iväg bollen ganska hårt mot dörren så att den gör en liten studs tillbaka. Cooper greppar och kommer tillbaka till mig med bollen, ska få in avlämnande nu under leken, så får vi se hur det blir eller går i framtiden med det.
Nu på morgonen fick jag ett mail om att det finns platser kvar på valpkursen och att de tar emot valpar från tre månader, skickade iväg en anmälan. Det är nog bra att komma iväg på lite styrda aktiviteter och träna i grupp tidigt. Cooper har beteenden som jag uppskattar och jag ska inte missa att ta tillvara på dem nu från början. Vi har varit ute och tränat i koppel, gjort kontaktövning och lekt utan Kell. Kellen han får vara med Hussen nu på förmiddagen det är nyttigt för honom ligga och göra ingenting, vilket han gör.
Det är nog som vanligt här, tränar och leker..ändrar på lite här och där..
1 kg torkad trattis blev det sista omgången, i helgen ska vi ut igen. Det är nog inte för behovet av svamp utan det är skogsvarandet som tillfredsställs + samlandet.
Kell han hade ju hållit sig hos oss sen valpen kom in i bilden när vi var i skogen. För två helger sen stack han på sin rutt i skogen och vi som lagt om stilen mot honom gjorde ingen inkallning på honom utan gick till bilen och fikade, satt där en bra stund innan Kell kom till oss. Det var en helt slut hund som låg och drack vatten och en utskällning fick vi oss av honom. Han hade säkerligen spårat och sökt oss överallt där vi varit innan han hittade rätt.
Söndagen var min mor med för att plocka svamp, vilket vi gjorde i spöregn. Kell höll sig inom sitt synfält runt oss, Cooper blev trött och blöt vi blev blöta. Jag bar på Cooper och pekade ut stora svampar till de andra. För våran del spelar det ingen roll vad det är för väder och att man sen bär på Cooper och vad vi gör, Kell måste ha sin motion.
Och där emellan så går dagarna som vanligt. Bosse brorsans valp var här en dag när det kört ihop sig för dem. Två valpar är jobbigt ett passande på pink och bajs som inte tar slut. Den ena ska ut och den andra ska in. Men annars gick det bra. Och en stor skillnad att ha en äldre och en liten då en av dem lärt sig svenska, tänker då på Kell och Cooper tillsammans.
På aktiv hund har Hussen valt spår och sök som extra tillval (jag och Cooper är med passiva) så det blir några timmar teori på varje moment och en dags utförande på varje del. Efter det kan vi dra igång, igen den träningen på mer allvar och bestämma oss för vad som ska tävlas i.
Igår var Kell och röntgade sig och Cooper fick sin spruta, jag gjorde ett bra val tycker jag själv om vilken veterinär vi skulle vända oss till. De passade oss och våra hundar verkade nöjda med bemötandet.
Vi huserade i röntgenrummet och Kell han behövde två omgångar sprutor för att släppa sin vaksamhet, lite av vätskan hade åkt på sidan vid första sprutan också. Det var nyttigt för oss att riktigt få se hur vaksam och uppmärksam den herrn är vi vet ju sen förr att inget undgår honom och att minsta lilla förändring har han sett och att det ska undersökas och att han är väldigt signalkänslig på kroppsspråk hos både människa och djur. Cooper han låg på golvet och sov under 1 1/2 timmes tid som det tog, efter att han undersökt rummet och fått sin spruta. Ett tag trodde vi att de blandat ihop sprutorna (skämtar). Hussen hjälpte till med att vända och vrida på Kellen, 1 gång fick de ta om för att plåtarna skulle vara utifrån de riktlinjer skk har för avläsning.
Kell var sig inte själv på hela kvällen ouppmärksam på hög nivå skulle jag vilja kalla honom. Ja han var sig väldigt olik och skulle han vara så till vardags så skulle det inte vara Kell. Han må uppföra sig som en galenpanna emellanåt, vilket vi är helt övertygade om att kan vi bara vara mer uppmärksam än han så jobbas det bort. Cooper som legat och sovit under vetbesöket var i full gång när vi kom hem. Jag fick fullt upp med att hålla honom från Kell och Kell var väldigt matteberoende under tiden han var påverkad av sprutorna att ta ut Cooper och lämna Kell inne var inte att tänka på utan det blev att sitta på golvet med hundarna till Hussen kom hem. I morse när jag klev upp så var Kell tillbaka som sig själv både i kropp och själ. Tack och lov......Och nu är det bara att vänta på svar...
Här i huset lär vi känna den lille valpen och försöker hitta nya rutiner, som ska passa en 17 månaders aktiv buse som det är lite synd om just nu fast samtidigt ser det ut som han trivs med en liten valp i huset att ta hand om.
Kell har tagit med Cooper upp och ner i trappen och visat honom hur det går till. Kell har gått ner några steg stannat och tittat upp på Cooper och sett ut som kom då, det är ingen fara. Den lille busen har följt med sen gjorde de likadant uppför. Kan tänka mig att det blir alla dumheter också framöver. Cooper har lärt Kell att det är nära matte man ska hålla sig. Eller är det konkurransen skulle tro det senare. I allafall så for vi ut i svampskogen i lördags allihop Kell han höll sig runt oss istället för att sticka sina turer. Cooper han höll sig nära och var duktig på att skutta runt med oss. Trött blev han så jag bar honom stundtals, nästa gång ska jag ta med korgen som han vant sig med nu i veckan att sitta i och verkar gilla den så han kan kanske sova i den när han blir trött.
Coopers kontaktsökande och att springa efter mig och mot mig och att komma på sitt namn, uppmuntrar jag och belönar flitigt.
På tomten har jag aktiverat hundarna med att hitta igen valpfoder i gräsmattan, för Kell är det väl ingen större grej, han letar flitigt. För Coopers del så var han först i min hand och letade innan han fick till det med att leta på marken. Nu nosar han på och går verkligen in för att hitta igen matbitarna.
Lite skog och åker promenad blir det också under dagen så att Kell får springa av sig och lite annan träning med honom som går att göra med en valp hängande i hasorna.
Försökt att fota dessa två men det är näst intill omöjligt, just precis när jag tror att det ska bli ett bra kort så har de rört på sig. Rensat sidan så att två hundar ska få plats i den. Så nu ska man väl försöka få tid att göra något åt det någongång också, påbörjat att rensa mapparna i datorn innan den brakar ihop. Kastat mappar, hittar inte mappar för att det är just precis ett specifikt kort på Kell jag letar, som jag vet jag tog i sommar. Upptäckt att Hussen satt in fler mappar i en mapp så att den öppnas som ryska dockor.
Cooper flyttade hem till oss igår. Han är halvbror till Kell, de är båda efter Fame. Kallar dessa två natt och dag. De är väldigt olika av vad jag uppmärksammat hittills. Cooper hänger efter mig, nära, springer och tittar på mig. Det blir att belöna. Vad jag minns av Kell när han kom så var han självständig redan då och gick sina egna vägar, så som en valp kan göra.
Sen så förstår jag varför han heter Alice Cooper han är en riktig hårdrockssångare på rösten. Ylar och skäller när det inte riktigt är som han tänkt sig. Kell åker på utskällning också när det behövs. Humör finns det.
Kell han har tagit valpen till sig, finner sig i att bli påhoppad av en skuttande liten svansviftande Cooper. Fast han har sagt ifrån till honom med en liten tilltryckning så att den lille ska veta vem det är som är äldst. Lika glad är Cooper för det.
Det känns bara bra det här, fast jag ett tag funderade på om jag verkligen skulle ha en Aussie till.
Hussen och Kell var på aktiv hundkursen igår, de två kommer att bli bra tillsammans. Kell visade tillsammans med Hussen vilken bra hund han är och att det är Hussen som har ledarskapet.
Dagarna rullar på i en väldig fart, hinner knappt med så är det nästa dag.
Sökgruppen hade sin sista träff idag. Vi var på åkrarna med gamla lador och gömde oss. Aussi närbo med sin husse blev också med idag då de skulle gå sin motionsrunda. Vad som var kul att se är arbetsmoralen hos hundarna, fast de var på hemmaplan där de brukar springa och leka utan att det finns någon hejd på dem.
Kell var helt i söket, här skulle jobbas. 4 sök var hanns med. På Kell märktes det att han hade fått anstränga sig rejält den här gången, han var ganska så trött efter varje sök och alert igen till nästa. När träffen var slut styrde han nosen hemåt ganska så bråttom hade han också. Inte heller nu intresserad av någon lek. Hemma kastade han omkull sig på köksgolvet och sov tills det var dags för nästa etapp svampplockning.
Ute i skogen igen var han som vanligt en flygande hund, kliver uppe i svampen, pockar på uppmärksamhet, gör sina turer och kommer dundrande genom skogen för att se om vi är kvar och då har man själv fått fundera över var han är.
Och svamp är skogen full av, igår var jag helt nojjig. Gick runt runt och visste inte var jag skulle börja eller sluta för all svamp. Nä det var inte kul efter en timme ville jag därifrån.  40 liter blev det. Idag var vi och kollade upp hur det ser ut längre bort och det är lika jäkligt där, svamp överallt och smått på väg. Gallrade och plockade bara de stora trattisarna, 30 liter innan jag tröttnade igen. Så nu ska 70 liter ligga på tidningar och torka runt om i huset på golvet. Hur jäkligt kan man ha det. Lite utmaning vill man ju ha genom att leta.....
Och vad har vi sysslat med sen sist.
Kell har gått spår och varit på sökaktivering. Drog iväg till Köping på tredagars kurs hos Anne Dahlin. Fick med oss en hel del hem i just själva inlärningen. Våra pennor gick varma. Stitch, Kristiina och uppfödaren till våra hundar var också på kursen. Hemma 1 dag och drog till fjälls över en helg. Kantareller har då olika växtplatser de poppar upp på beroende på vilket fjäll man drar till. Fjällvandring blev det i hällande regn, nätterna öste regnet ner och på dagen regnade det lite mindre. Söndag åkte vi iväg några mil, regnet upphörde och det blev genast trevligare att vara ute. Svamp hittade vi också.
Kell sprang mellan oss och ena vändan han gjorde hämtade han upp en hare som tvärstannade mitt framför mig och gjorde en gir. Kell kom efter och stannade hos mig när haren drog iväg. Orrar var det också gott. En stor renhjord mötte vi på vägen.
På väg hem körde jag och Hussen hade somnat. Ovanför Stalon, fick jag se min livs levande fria björn för första gången, som korsade vägen framför oss. En unge hann jag se att det var innan den var inne i skogen och att en större björn stod kvar på andra sidan uppe på skogskanten. Jag skrek - en björn en björn, hussen som är yrvaken - var, var, stanna bilen, vänd. Jag vet inte hur han tänkte men björnarna var snabba och borta för länge sen. Jag kan tänka att det var skönt att vi var i bilen och att det inte är någon av de gånger vi varit i skogen och sett björnspillning, upprivna jordgetingbon som getingarna fortfarande flyger i eller den gången vi var på väg till bilen och jag säger -Men herregu vad den där bilen slirar på fläktremmen, vilket var vad jag trodde, tyckte och tänkte att det visslande ljudet var innan jag hann tänka till. Det var i fjol det och i år är det en ny höst.
Fast Hussen har intalat mig att det är ingen risk för björnmöte, de är borta långt innan vi hinner fram. Ibland kan jag tänka att det är fler dumheter han har intalat mig om och jag har blivit ganska så  efteråt.
Imorgon är det sökaktivering, hussen och Kell åker iväg på det. Aktiv hund börjar i september. En hel del som händer. En annan ska ju jobba och nu börjar det lukta bränd tacosgratäng.
|
|
|
|
Vi lyckades verkligen skita ner oss!
|
|
|
Vad har hänt sen sist..??..Jo i söndags var Kell på sökträning, det började med en liten ruta som vi vallade av. Kell förstod vad han skulle göra och sprang fram till figuranten som satt sig bakom en sten medan Kell tittade på. Inför nästa skick fick Kell gå iväg så att figuranten kunde gömma sig utan att han såg och längre bort. Inga problem med det heller, iväg som ett skott och lekte med henne när han kom fram.
Igår kväll kom Kells bror Odd med familj och hälsade på, Vi hade trevligt värre i sommarvädret som änteligen har kommit vi kunde sitta ute till fram på natten. De berättade att hemma hos dem har gräsmattor torkat bort, pågrund av uteblivet regn första skuren de varit med om var i tisdags här i Umeå och då var det skyfall, vilket det i princip varit hela juli här en onsdag i juli var det strålande sol och någon enstaka dag till.
Kell fattade tycke för Edvard, de lekte på gräsmattan kom och ta mig då, plaskade i dammen, båda två men mest Kell. I energi var de på samma nivå. Vi åt och surrade och hade allmänt trevligt, vad kul det är. Intressant hur man kan träffas genom att man har hund från samma uppfödare som är kullbröder.
Senare gick vi promenad och lekrunda bort över åkrarna med Kell och Odd. Bröderna flög runt som skottspolingar och lekte. Pågrund av allt regn så är dikena vattenfyllda och en del för en hund härlig gyttja brun-svart eller ljuvligt röd, det är bara att välja. Det blev två bröder som inte var så härliga att ha i närheten av kläder. Kort finns på dynghundarna.
Kell tog sovmorgon till halv tio i morse och vill helst fortsätta sova,jag fick tvinga ut honom. Han har nog träningsvärk idag.
Min bror och hans familj har skaffat valp, en gammel dansk hönse hund. Världens lilla sötaste, rynkig och med stora hängöron. Ska ta med kameran dit nästa gång och ta lite kort på underverket.
Ledigvecka...Måndagmorgon drog vi iväg förbi Viätts och kollade upp hur sommaren utvecklats...spöregn......Kell hittade tillbaka till balansen.
Drog vidare till Kristiina och Anders + hundar i Jämtland. Regnet öste ner men vad gör väl det, när man har trevligt. Anders tog fram hagelbössan och vi skottränade Kell på nära håll, tillsammans med Isa och Stitch. Utan anmärkning. Åt gourmemiddag, SURSTRÖMMING...kan det bli bättre..Nej...
Hundarna busade och sprang runt, väldigt blöta..Tidag drog vi hemåt, spöregnade till Vännäs..Onsdagmorgon ut till stugan. Kell han fortsätter vara blöt pga allt badande han börjar lukta ganska illa, en riktig tvätt med tjärschampot är vad han behöver efter denna sommar.
På söndag börjar söket..Ska bli kul att lära sig något nytt...Även spårgruppen som Kristiina dragit igång ska börja, så snart vi har fått ihop tiderna alla kan. Det blir en intressant höst...
Arbetsvecka har det varit, ledig två dar och varit hos Hussen och Kell i stugan. Nu är de där, själv får jag jobba helg. Ska ta itu med städet innan lönearbetet. På måndag börjar ledigveckan och Hussen har fortfarande semester så nått hittar vi på, en tur till Jämtland ett par dagar.
Hussen och Kell har i veckan varit och vallat tre gånger mellan turerna ö-liv och fastland i veckan. I söndags gick Kell in i fållan och hämtade fåren i vänsterskick från stängslet, styrde ut och parerade då de försökte gå runt. Fåren gick ut i den större fållan på rad med Kell efter. Ligg fungerade bra. Kell höll flocken i ett hörn och balanserade så att de höll sig på ett ställe och inte tog sig iväg. Två får gjorde utbryt som han snabbt hämtade in igen. Lugnt och fint. 3 pass gjordes som avslutades då det gick som bäst, de tränade även höger och vänster som håller på att fastna. Så det är vad de tränar i det stora hela och att ta´t lugnt men det är svårt med 41:an i flocken som har obefintlig flockkänsla. I torsdags när vi var förbi fanns det huxflux bara fyra får, vi blev hittade henne inne i kojan. Fåren ska tillbaka nu i början av augusti, där de kom ifrån. De ska visst vara med i en vallningstävling.
I stugan har det varit som vanligt Kell och Kikki har sprungit mellan varandra i obevakade ögonblick. Kell har blivit en fena på att veta när det är läge att smita iväg. Fått återberättat att han kommer till Kikki en stund och sen går han till bryggan och sätter sig i båten och filosoferar ett tag. Han har blivit duktig på att komma hem igen när jag busvisslar på honom, de gånger brukar han komma brakande genom skogen och en stund senare kommer Kikki på sina korta ben. Vilket kanske inte riktigt är meningen.
Elin har varit med ute i början på veckan och nu är Cecilia och hennes kompis med till på söndag i stugan. Han tycker det är kul med "stora syrrorna" då de inte är lika tråkiga som Matte och Husse.
Elin sitter man i knä på och får sig en åhutning av om man inte uppför sig och Cecilia hon bråkar man med, där är leklusten stor innan tålamodet är slut.
Nä nu är det dags att dra igång så jag kan vara ledig från hushållssysslor under min lediga vecka.
Pratat med Hussen nu på söndagmorgonen, Kell går på högvarv. Gnällt och grinat hela natten, Hussen har inte fått sova Kell sticker iväg utan att försöka göra det osynligt om han har chansen. Hussen har haft honom i långlinan för Sally kom ut i fredags och är i löpen. Nu är lillkillen i gasen alldelses.
Fått mail om att vi kommit oss med på sökkursen, så den startar nästa söndag.
Så var två veckors semestern slut, tur hade jag i allafall med vädret. Jobbar eftermiddag/natt och är sen ledig till måndagmorgon, ska inte klaga.
Kell han har varit på stor släktträff i två dagar. Fredagen när vi ställde i ordning och fixade maten till 85 personer var nog bäst i hans tycke, 8 små tjejer som lekte och han fick vara med. Inga tokryck då inte utan håller sig på marken och lullar med i vad människobarnen hittar på. Brorsdöttrarna gick på prommenad med honom och han lunkar med.
Den torkade gäddan gick att äta och verkar aptitlig för honom. Nu är bara problemet var/hur vi ska förvara säcken. Ska försöka trycka ner den i frysen.
Lördagen brakade festen igång, Kell hälsade och umgicks med vissa utvalda och vilade ut i bilburen.
Vädret var på topp för en hund och vi människor som ilade runt, mulet och svalt.
Söndag eftermiddag åkte Hussen och Kell och tränade vallning. Hussen var mycket nöjd med passen uppehållet på 2 dagar hade inte gjort något med Kells nya stil i fårhagen. Hussen öppnade upp hagen så att den blev L-formad och med en liten dunge med träd. Sikten är inte helt fri för hussen om hund och får hamnar där. Fåren drog iväg och Kell följde med, hussen såg ingenting av vad som hände. Robin som stod utanför såg en Kell som gick upp till fårskjul och träddunge och hämtade får och drev ner dessa till sin Hussen som stod längre ner. Elaka 41:an som varit utan Kell i två dagar var i sitt vanliga esse igen, men med respekt ändå för Kell när han sa till henne in i ledet med dig tacka, håll dig till skocken inga utbryt här inte. Han stöter till med nosen utan att det blir lösa ulltussar, kan även gå mot och huka sig ner och ge till ett skall. Höger och vänster tränades på, ligga framför fåren och hålla dem kvar (använder hörnen på fållan), gå runt och hämta ut, hålla avstånd och balans.
Målet med Kell bland fåren ser ut att gå som det är tänkt..Kell har fått chansen att ta det lugnt bland får.
I söndags hämtade vi får utanför Lövånger. Och det jag kan säga är att det är inte några Nina Viätts får. 41:an är inte kul att ha och göra med (Elaka kallad). Tanken var när vi gick med i "fårgruppen" var att Kell ska ha möjlighet att träffa får ofta och vänja sig att ta det lilla lugna och inte vara så hetsig och att vi inte skulle ha så långt till får och långt mellan gångerna. Med facit i handen så är det tur att Kell är som han är. Han har åkt på några kyssar och vet precis vem 41:an är och backar inte för henne.
Vi fortsätter att träna att ta det lilla lugna, kom, ligg och stanna. Och vi försöker att ha med oss i hagen det Nina lärt ut och det Elmer sagt. Lite pirrigt är det utan stöd av de som kan. Samtidigt tror jag det är nyttigt utan någon att förlita sig på nu är det bara att lära sig själv att läsa av fåren och hur dessa är i beteende och vart de är på väg och hunden framför allt.
Igår kväll gick det riktigt bra för Hussen med Kell i hagen. De är in korta stunder och slutar när det går som bäst.
Jobb har det varit med att få till hagarna, inte kul att jaga får över skogen.  Men igår blev vi nöjda med arbetet och hur vi fick till en mindre träningshage.
Hussen drog iväg ner till fåren efter middan, själv stannade jag hemma och städade. 2 timmar senare ringer Hussen och skrämmer slag på mig att fåren är på skogen för att Kell har gjort ett stort race. Men så var inte fallet. Stolt berättar han att han släppt Kell och att han går lungt, balanserar och tar ut fåren från stängslet och hör på vad som sägs. Kul att han inte behöver gå i linan och ligga varannan meter. Det är melodin att ha tillgång till får.
Så här kan det se ut
I torsdags gjorde Kell sitt MH i Övik tillsammans med sina kullsyskon och en del andra hundar.
Lite bilder hann Hussen ta medan jag gick med Kell.
Intressant att gå. Fast en del förstår jag inte än, av vad som hände. Mh:t i det stora hela gick som vi förväntat, det som blev förvånande var att han visade sig skottberörd. Vilket han inte varit tidigare på brukshundsklubben. Det blir att träna vidare när skottträningen börjar igen.
Middsommaraftons förmiddag drog jag iväg till stugan efter jobbet, blev hämtad av Hussen och Kell inne vid kajen. Kell satt på span i fåtöljen fram och tittade ut genom rutan, är med och ser vad som händer i alla lägen.
Senare på dagen var det tipspromenad och lite tävlingar i skogen tillsammans med några stuggrannar. Kell och Kikki var också med. Kellen blir kallad Kjell och tillsammans med Kikki är det Wizex. Humor? Kikki är en lite terrier som bor tvärs över ön från oss och hundarna har tagit vid där de avslutade förra sommaren att springa och hälsa på varandra i obevakade ögonblick. Kul har dom. Sista gången har var över, trodde Hussen att odågan följt mig på dass, vilket inte var fallet. Det var bara att gå och hämta honom igen. Stuggrannen berättade att han hade storskrattat när han kom springande. Tror jag det, lyckats smita iväg en gång till. Det är väl något att vara glad över.
Han skrattar bara mer och mer och är så härlig att se när han drar igång smilet. Hoppas att jag har kameran till hands då det händer någon gång i allafall.
River med ägare grillade på kvällen tillsammans med oss, dessa två har inte träffats sen förra sommaren då Kell var liten valp. River är en dominant herre på 9 år och Kell är Kell, med stor social förmåga och signalkänslighet. Det gick bara fint vilket är skönt.
Kell inbjöd till lek och kamp med alla sina saker, River är inte för lek, bad var då trevligare för att kyla av sig vid behov. Senare när Kikki och folk kom fick Kell gå in och ta det lugnt.
Lördagen skickade vi Kell mellan oss genom skogen på stigarna för att göra av med lite överskottsenergi och bli lite trött. Det är inte mycke till yta att motinera på då får man gå några varv runt ön. Lite annan träning och lek hanns också med. Han motionerar sig själv emellanåt, då han får upp tok rycket och springer allt vad han orkar runt stugan. Han har en boll eller nått i munnen så man ska genskjuta honom när han kommer sättande med ilexpress. När han aktiverats en stund så han fått sitt lystmäte, kan man själv få jobba lite med mänskliga göromål och han stannar på tomten, men blir han uttråkad så får han hämtas hos Kikki.
På fredag blir det stugan igen kakla och lägga in våtrumsmatta.
Söndagförmiddag åker vi och hämtar fårstängsel och hästfinka hos mina föräldrar iväg och hämtar Robin och lastar ur stängsel, åker igen med finkan för att hämta får tillbaka och bygga mindre fållor. Kell ska nu umgås med får ofta så att han får ner farten och inte behöver vara upp i gasen, då det skett för sällan att vara hos fåren.
Hussen skulle till Elmer och träna vallning med Kell i eftermiddags, jag jobbade men hade turen att kunna sluta tidigare så att jag kunde följa med och titta.
De fortsatte att träna där de slutade sist med att få Kell att ta det lugnt, i inkallning mot får. Det gick bra, med tanke på den motor han har.
Själv stod jag och tittade på som vanligt då vi varit på träning och jag varit med, men denna gång tänkte jag att det är förbaskat att inte jag kan styra Kell i hagen bland får. Att han är för hård i vallning för mig och nybörjare som man är. Självförtroendet har verkligen fått sig en knäck.
Kell vilade en stund och Elmer vallade med två av sina hundar. Mer hann jag fundera på över undra hur det skulle se ut idag om jag går in med Kell, hör han övertaget på mig eller struntar han fullständigt i vad jag säger när vi är i hagen. Tanken hann bli ska jag gå in, sa den till och med högt och Hussen höll med..
Gick in med Kellen i vanligt koppel först och styrde honom. Tog ut fåren från staketet, låg, gick sakta, hålla avstånd från fåren tog in dem i hörnen la Kell framför gick sakta runt och tog ut fåren från staketet. Kopplade om till långlinan och fortsatte på samma vis med mig framför och på sidan om fåren och Kell skulle gå sakta mot och stanna. Släppte linan när jag kände att nu har han börjat tänka och har kontakt med mig och fåren. Fortsatte med det hussen övat inkallning mot får och stanna. Kell struntade ganska snabbt i att kliva upp vid kom då han blev kommenderad att stanna snabbt efter kommet. När han väl kom upp på fötter så försökte jag trycka honom från fåren för att han skulle hålla avståndet. Jag var så besvärlig med Kell så till slut ville han ut från fåren och mig. Han var inte svår att få igång igen i hagen. En storsprängning hanns med ett får i varje hörn och jag drattande på ändan, upp på fötter snabbt igen och sprang så att jag höll på att  .
Jag är förbaskat nöjd med eftermiddagen och att jag vågade mig in med honom. Det är aldrig så illa som man tror. Och denna gång är det bilder på mig och Kell bland får.Jag kan......
I helgen var vi i stugan och flyttade friggeboden närmare havet, den hamnade så att utsikten från den är helt underbar öppet hav söderut mot horisonten.
Kell blir ett yrväder, det syns att han stormtrivs där ute. Bada och springa runt i 100 knyck runt stugorna. En frihet som han inte har hemma att kunna gå som han vill runt stugtomten. Ligga på altan och kolla in de som inte arbetar på hundars vis.
Hoppar i och ur båten som ett jehu, tror att han ska sitta längst bak högst upp under åkturen. Ivrig på att komma iväg. Står med framtassarna i mitt knä för att komma upp över rutan och känna vinden i ansiktet och dra in havsluften genom nosen. Ja det är fullt upp att hålla honom i styr.
Åkte hem på lördagkväll då vädret såg ut att bli väldigt dåligt på söndag. Åkte till mamma och pappa på söndag och tog reda på 21 st gäddor som vi hängde på tork, får se nu om det blir en hit för Kellen.
Onsdag ska Kell och valla får, förhoppningsvis eller man kan ju önska att han är lite lugnare eller har lugnat ner sig lite sen sist. Men det blir säkert bättre när hussen har mer träningsmöjligheter, de är några stycken som gått ihop om att ha får t.o.m hösten.
Kell 12 veckor
Vad jag krånglar till saker, det är bara att fortsätta göra sidor som vanligt, fast det tillkommit underrubriker...
I måndags åkte jag och Kell ut till klubben, tanken var att kolla upp lite inför att gå med i stuga och trivselgruppen. Kristiina och damer + lillgumman åkte också dit.
Kell provade agilitybanan tunnlarna, och vad det nu heter det smala höga balanshindret och den stora trekantiga som de springer rakt uppför och ner på andra sidan, kul tyckte han men den smala höga spången var till att hoppa ner från tyckte han men det tyckte inte jag. Han ska få använda vissa av grejerna som belöning när vi varit och tränat om banan är ledig. Jag är inte insatt på något vis i agility, men lite kul ska han få ha.
18.30 var det liggande med skott vi gick lite åt sidan när jag inte visste hur han skulle reagera på skotten och hur de hundar som låg reagerar. Kell låg still under fyra skott på en minut med köttbullsbelöning mellan skotten då han var oberörd. Lite träning har han haft av allt militärövningssmatter från I20 skogen då vi bor nära. Men det känns skönt att han fixar även detta, har man upplevt en raket och skotträdd hund så är det lätt att bli orolig innan prövningarna är gjorda.
Vet nu hur han blir av höglöpande tikar, fradga runt munnen och läpparna fladdrar Lugnar ner sig på en stund.
Resten övade han att vara passiv när Lilo tränade på planen, Lilos belöningstross blev en prövning för honom. Bra för honom, så hade han sin snörboll i min ficka, han åkte på kamp med mig.
Största belöningen fick de sen på skogspromenade då hundhögen fick springa och leka av sig. Tränade även inkallning.
Onsdagkväll allmänlydnad med inslag av lydnadsträning.
Fotgående gick som hejsan kontaktivrig och arbetsvillig. Hundmöte tränades gick som hejsan Kell var inne i kontakt på högnivå, vad underbart det är de gånger allt bara funkar och flyter, inkallning med hussen på sidan svängande älsklingsrepbollen, klockren. Kell alert och samarbetsvillig som bara den.
Torsdag mellan klockan 13-17 appellenspår kurs. Kell gick ett spår i torrmark och mycke blåst som en främmande gått 300 meter med 2 vinklar, Kell tar spåret och vinklarna kommer ut på slutpinnen. Fotgående gick galant, ligga uppbunden vid träd i skogen + 4 hundar till och vara tyst klarades också av. Platsliggande 2 minuter, fyra hundar inga problem..
Budning finemang. Apportering gjorde vi förra kurstillfället och han var duktig i det, framförgående har aldrig varit en svag sida hos honom.
Nu är det finliret att slipa vidare på till jag bestämmer mig för nu gör vi appellen...
Oohh vad jag älskar vår hund......
Igår kväll var Hussen och vallade med Kell uppe runt Ånäset. Det hade gått bra, utifrån förutsättningarna som är, hussen var väldigt nöjd med Kell. Kell var som vanligt het på att valla men styrningsbar. Kell balanserade och gjorde försök att hämta in utbrytarfåren.De var inte som de hos Nina utan ganska bångstyriga eftersom de blivit utsläppta två dagar tidigare.
Lite träningstips som går att träna utan får till nästa gång fick han med sig. För att fortsättningsvis torrträna för att lättare kunna tona ner Kell i fårhagen.
Hussen ringde Nina Viätts och pratade Kell, nertoning och träning. Lite fler träningstips fick han med sig.
Så nu är det bara för matte att dra igång torrträningen.  Började så smått nere i köket sent igår kväll. Lätt att göra ett moment av det hela då han redan kan orden och de små delarna.
Många gånger har jag tänkt att det är tur att jag älskar Kell och tycker så mycke mycke om honom  för han är inte lätt att ha att göra med, han är tuff och mycke hund och kräver en mycket konsekvent matte och tid. Nya valpplanen läggs på is till framtiden, just nu ska all den tid jag har läggas på Kell och hans behov av det han behöver träning i. Han ska fortsätta vara den underbara glada arbetsvilliga hund han är i mina ögon men med styrning. På några få månader har han förändrat mattes personlighet till att bli väldigt konsekvent inte bara då det gäller honom utan i många andra fall också. Och det är inte illa.
Sen att man har bra människor som vet vad de pratar om runt om kring sig så man kan suga till sig bra saker som fungerar är inte heller dumt att ha, det är bara att tacka och ta emot. Och bland det bästa är den som kan ge en lite beröm och säga att du har gjort ett sånt jobb se på hunden, Kell är bra.
Ja ja det är bara att jobba på...
Varit ute med Kell i 2 omgångar och tränat i att han ska ligga, själv står jag en 15 meter framför honom och manar honom till
......fram...sakta...ligg...fram...sakta...ligg...går han för fort blir det ligg direkt. Och så håller vi på....Nu ska hussen visas hur vi gjort så blir det här bra..
Kell får mig till gapskratt vilket kanske inte är så bra, men han är ett charmtroll när han sätter den sidan till.
En vända låg han ute i åkern med huvudet och framdel platt efter marken och baken upp viftande på svansen och såg ut som gu va kul vi har, titta på mig.... Ligg ner buse........
Så startar allmänlydnaden i kväll, vet att träningen är upplagd för Kell efter vad vi ska göra i framtiden med honom. För att förenkla lite grann....Så att det ska bli kul....
Städat på tomten och Kell var i trädgårdsdammen de dagar is fanns kvar att plocka upp ur den, han var väldigt koncentrerad på sin arbetsuppgift. 2-3 timmar åt gången i två dagar arbetade han på, han tog arbetet på stort allvar och tyckte nog också att det var skönt att kyla av sig i värmen.
Valborgsmässoafton förflöt lugnt lite folk hemma och vi grillade, dukade och åt ute i växthuset, blev sittande där ute ett bra tag innan vi flyttade in.
Kell fick också han sällskap av Tom som följde med de tvåbenta. Fredag härjade ett Rådjur runt knutarna och på vägen undra om det är tulpanerna som hägrar. Söndagkväll stod en älg på åkern.
Lördag och söndag gick vi B-figurant kursen så nu är vi klara med den, hussen ska vara figurant den 16 maj ute i Holmsund, jag jobbar helg och har kurs med Kell hela söndagen till det är dags att dra till arbetet.
Vi hade teori och den mesta tiden på lördagen gick till att bygga upp banan och tänka ut var den skulle ligga och att det skulle bli lätt att förflytta sig mellan stationerna och att se till att den fungerade tekniskt.
Söndag figuranttränade vi på hund, Schäfrar, collie och en liten blandras. Hundarna utom blandisen var testade klart sedan tidigare så ingen av hundarna tog skada och den lilla ska inte testas.
Med hundarna som hjälp gick även att se om lägen av banorna var tvunget att förbättras, beroende på hur alert och uppmärksam hunden är att se allt som händer förutom det den ska se. Det var en mycke intressant och kul helg. Kell han fick ha Cecilia som hundvakt, lite struligt blir det då man är på kurs utan hund och han inte kan följa med. Men jag är glad att de kan ställa upp och passa honom.
Nu återstår Kells Mh i Juni och det ska bli spännande om än lite nervöst och se hur han reagerar. Det brukar visst inte bli som man tror att de ska reagera. Det vi inte har bestämt än är vem av oss som ska gå Mh:t med honom.
Onsdagkväll börjar allmänlydnaden, torsdag appell spår. Tisdagkväll funderar Hussen på att fara på vallträning.
Onsdag dag har jag tagit semester, funderar på att bara jobba eftermiddag/natt och semestra bort de få dagturer jag har i maj. Har ju inte tagit semester i sommar förutom kennelläger veckan för jag vill spara den till hösten OM/NÄR det blir en valp.
Efter vallningshelgen har vi gått in för att träna linförighet, stanna, ligg och gå bredvid och bakom. I början av veckan var det tidiga mornar som gällde medan det var skare, i mitten av veckan var det barmark. VÅREN är härstrålande sol och snö som försvinner, härligt. Vaknar tidigt till fågelkvitter, sett tranor, svanpar och stora gåsfåglar på våra promenader. Väntar med spänning på svalparet som byggde bo utanför vårt sovrumsfönter, hur många blir de i år kommer ungarna också? Och efter helgen är jobbarveckan slut och jag är långledig, ännu mer träningstid. Pyssel med växthuset, sätta om plantor.
Kammat igenom Kells päls med furminatorn en hel konsumkasse med underull, gett det till småfåglarna och deras bobyggande. En hel del finns kvar att få bort ur pälsen, så än är det inte klart.
Kurserna vi anmält till allmänlydnad1 och appell spår börjar den 6 och 7 maj, figurant B 2-3 maj. Och på det har Hussen anmält sig och Kell på vallningskurs, får se om de tar sig med, platser går först och främst till förare som är djurägare. Maj blir en späckad månad men ack så utvecklande.
I helgen har vi varit på kurs hos Nina Melin, det blev inte bara vallning utan även visselkurs på söndag som Lage Hortell höll i. Hur man kan åka in på ett bananskal på saker och ting. Det har som vanligt varit intressant och utvecklande att vara hos Wiätts men denna helg tror jag tog priset i att vara hos Nina igen, se och höra på Lage Hortell och John som hjälpte mig när jag var inne och tränade på att valla med Ninas Lot på söndagmorgon. Poletten har ramlat ner en bit.
Men det var ju inte bara vi som var där och fick denna upplevelse till helg. Kristiina hade också inbokat hos Nina och Kristiinas Anders följde med.
Stitch Pärlan ordar jag inte om, det är Kristiinas jobb men lite vill jag nämna henne i allafall. Hon och Kell satt bredvid varandra på söndagmorgon och var verkligen tända på att få gå in till fåren och det fanns de i publiken som var imponerade av den lilla valpen och vad jag hörde sen på visselkursen varit glad att få se en aussievalp på 4 månader hos fåren och bedömde henne som en vallhund. Kristiina var inne i fårhagen med Stitch i kortare pass lördag och söndag.
Vi kom till Wiätts på lördagmorgon, samlades inne på en kopp kaffe och gick igenom vad som skulle tränas.
Vad/hur vi skulle göra. Vi började i fållan med linförighet och att ta ut fåren från höger eller vänster från fållväggen. Balansera och stoppa, bryta i linjen och ligg. Sedan var det dags för långlina och en större fårhage med flera djur, för Roger gick det bra tidvis med Kell i fårhagen. Problemet blev ibland att Roger kom av sig och Kell hjälpte till genom att valla själv och blev svår att få stopp på till Roger blev påmind om att bryta linjen. Jag var in en sväng med Kell i långlina och fick honom en gång att lägga sig men det är inte lätt.
För Kell med mig som orutinerad förare blir det inte så bra. Han kan det och vallar fint med erfaret folk. Jag är väldigt glad att han får chansen att valla med de som kan och han får komma till sin fulla rätt om än en dominant sådan i vallningssammanhang. Eva och Sky kom ut på lördagen och var inne och vallade, vi tittade på henne som har kommit ganska långt då hon gått kursen och har djur hemma själv vilket är givande att se på och helst då hon har kullsyster till Kell.
Jag och Kristiina fick valla ett pass var med Lot på lördagen. Vi vallade även varann med fåren nere i fållan när de andra var borta i hagen. Det var givande att diskutera igenom vad/hur av vad vi gått igenom med Nina. Vi fick kläm på en hel del, som visade sig riktigt när vi frågade upp.
Uppfödaren av hundarna kom och tittade en stund och var glad och stolt över avkommorna.
På eftermiddagen kom Lage Hortell ut till Nina för att hålla visselkurs på söndag. Vi avslutade vallningen på kvällsidan när det var som mest lyckat för hundarna.
Lage stod och tränade med sina hundar inför kursdagen i hagen och ville ha hjälp av oss folk och hundar med lite "störningsmoment". En sak är då säker, de gav blanka fan i oss Det är imponerande att se och höra på när det vallas med visselpipa och hur hunden dirigeras och gör vad den ska.
Till den goda middagen blev vi underhållna med historier från vallningsvärlden förr, det var mycke humor och trevligt. Magknip och skrattårar. Och vi fick erbjudandet att gå visselkursen, klart att vi skulle det.
Och en hel del att tänka och fundera på.
Men som sagt -det är bättre att slå huvve i vägga än att inte använda det alls.
Vi kom oss sent omsider i säng och vaknade tidigt 05:30 var jag och Kristiina ut med hundarna så de fick rasta av sig. Kristiina blev väckt av sin hund som behövde ut och jag av nån som snarkade.
Klockan 8 skulle vi samlas inne hos Nina för frukost och lite prat. Sen ut i fållan igen Roger vallade på med Kell och avslutade när de var som bäst.
Lage som stått och tittat på en stund på Kell och Stitch, hade inte vallat en aussie tidigare och jag var inte sen att erbjuda honom att valla med Kell och farbrorn gjorde detKell blev skällig i fållan vilket vi fick förklarat för oss att Lage är dominantare än den dominante herrn vi har så han protesterade i missnöje men gjorde det han blev dirigerad till. Lage stod mest still och pratade engelska i olika tonlägen och använde kroppsspråket till honom. Nina gick in med honom sen och då var skället borta igen. Det var intressant att se på. Jag tränar inte längre med Kell i fårhagen utan den biten ska Roger sköta om. Men poletten min har ramlat ner. Det är bara att vänta på att Fame löper.
Jag tar all annan träning och förhoppningsvis är vi redo för bruksspår nästa sommar/höst om inte möjligheter öppnar sig för Roger och Kell i vallning.
Vi drog iväg till visselkursens teoridel och införskaffade även visselpipor. Få i stånd en riktig ton är ganska svårt. Men pipan ska visst aldrig lämna munnen utan man ska träna till hjärnan god tar den. Vi vallade Karo (en röd tejp på en pinne) över en en uppritad fårskock på en tavla. Vi skulle dirigera höger eller vänster om flocken och vissla stoppsignal (ja ja) eller ropa ett kraftfullt stanna. För det fina i kråksången kan man inte vissla så kan man ropa och få stopp på Karo. Vi dirigerade även framåt. Ja på detta viset blev det lite vallningsteori också. Mjuka och hårda toner fick vi också lära oss och i vilket tillfälle de används. Mjukt vid framåt då är också hunden mjuk, hårt vid stanna/ligg det ska ske direkt. Det hela utgick även utifrån vilken hund man har, en vekar vallare eller en dominantare.
Alla åkte tillbaka till Wiätts och tittade vidare på de som skulle vissla praktiskt med sina hundar vi stannade kvar till det att Eva och Sky hade gjort sitt. Sky fick även göra före, vilket de inte kommit till i kursen men det gick fint. Vi fick omdömen från de människor som sett Sky, Kell och Stitch ingen nämnd och ingen glömd. Dessa tre hundar är vallhundar, vi från Ac-län fick rådet att gå med i Ac-vallarna vilket vi gjort så nu öppnar sig fler möjligheter.
Ja så åkte vi hemåt och möttes av gråväder, blåst och spöregn efter en helg i strålande sol. Ut och rasta Kell,låta honom styra av sig den värsta leran i snön. In och tvätta upp honom och han var skitig men inte så skitig som när han och Chili lekt i rödlerevatten diket. Så det var ju positivt.
Veckan som gått har Kell varit i träning av inkallning, ligg när han är i rörelse och på avstånd från oss och annat smått och gott. Vi har varit slappa en period när vi varit ute och låtit honom hålla på med sitt lite väl mycke.
Som jag läste i går på kylskåpet hos mamma och pappa,
"Det är bättre att köra huvudet i väggen, än att inte använda det alls"
Igår morse åkte vi till ma och pa och firade mamma som fyllt 70. Barna mina kom också dit och min bror och hans familj. Vi åt och pratade och var ute i det vackra vädret, vilket man inte hade trott att det skulle bli. På morgonen när jag vaknade hade det vräkt ner snö vilket sträckte sig hela vägen på tolv mil. Plogningen var det si och så med.
Kameran den glömde vi hemma vilket var synd för Kell bekantade sig med Gumman på en långpromenad. Gumman är en nordsvensk på 13 år och pappas häst. Har varit lite orolig för att släppa dessa tillsammans tidigare, skadorna kan ju bli stora om det skulle hända något.
Gumman släpptes lös när de kom till skogsvägen, de luktade på varandra nos mot mule. Gumman drog, Kells vallningsinstinkter slog till och Kell släppte inte blicken från henne. Efter ett tag såg jag en gumma som kom skrittande på vägen, Rogers kommentar på det var att min far säger att -hon kommer på inkallning.
Kell blev hetsig i kopplet under det att Gumman "inkallades" Eller med rätta ord hon drog hemåt. Det var en bra träning för Kellen att vara eller försöka vara passiv tillsammans med ett så stort djur. Inte det minsta rädsla visade han, så det var nog tur för honom själv att det blev under ordnade former i koppel.
Folk kom det på vägen en bil hann också passera. Byafolket är det ingen fara för/med de är vana med pappa och hans hästpromenader med en lös häst. De som kom gående var på besök och tyckte att det var en rolig upplevelse med lösa hästar det var de inte vana med. Nej det kan jag tänka här är det lite Chaparall. Ut på trappen och kalla hem hästen som kom springande, de är vackra djur under språng. Hon vände in på vägen men inte för att jag ropade utan för att hugga in på solrosfröna som fåglarna matas med.
Kell hann vi ut med fler gånger och han fick vittring på älg och bäver och säkert mycke annat som inte vi kunde urskilja vad det var. Han sätter upp nosen i vädret och luktar och blir ganska döv. Det finns många olika talanger i honom att passa upp med.
På kvällen när vi kom hem gjorde hussen som vanligt när han tog ut honom ur bilen och då menar jag som vanligt öppnar och släpper ut Kell på varsågod. Det han inte gör är att kolla grannens garageuppfart om hur många katter de har sittande där, (kan vara 4). Själv höll jag på att packa ur bilen och ser ett sträck som drar iväg.
Här är inte avknappen på och det är lätt att se var bristerna ligger både i uppmärksamhet och grad av inkallningsförmåga av Kell hos oss. Han kom fram till katten som står kvar och reser ragg och går mot honom. Och nu lyssnar Kell på inkallningen och kommer slokörad hem igen.
Jag har sett deras svarta honkatt med hundar tidigare och jag är glad att hon inte ger dem en chans att jaga henne utan hon tar strid. Ska bli intressant att se hur Kell reagerar en nästa gång om han får chansen. Vilket han inte ska ha. Hussen har nog lärt sig att kolla grannens garageuppfart hoppas jag.
Kell sitter dagligen i trappfönstert och tittar på dessa djur när de obehindrat vandrar runt på tomterna i kvarteret och även utan för hans utskikspost.
Tog en långpromenad i morse medan skaren bar, sen började regnet och det blir oframkomligt i skogen. Nu är det cykelbanorna framöver.
Gjorde klart städet, spelar mindre roll nu att vara inne när regnet öst ner.
Köpte mer tvinnad torkad vom, utförsäljning på kort datum. 10 påsar 60 kr istället för 260. Kristiina berättade att de går att frysa in. Bra att ha som belöning än fast det luktar aber, så verkar det vara jätte gott för en hund.
På eftermiddagen åkte vi till veterinärstationen för Kells vaccination. Tre hundar och några katter i väntrummet. Kell morrade lite just då han kom in mycke på en inte så stor yta. När vi satt oss och han överblickat situationen så ville han helst hälsa på allt och alla och bekanta sig. Men icke här skulle han sitta still. Provade krypa iväg fungerade inte. En katt i en transport bredvid var intressant så länge den stod på golvet. Uttråkar gnället började strax en leonberger unghund hjälpte till, helst skulle de väl velat riva stället.
Veterinären kom och ropade in aussien, nytt ställe att undersöka med många olika dofter igen. Hälsa på doktorn. Fick sprutan lite gnäll blev det, gjorde lite ont? Blev glad då godisburken kom fram.
Bad veterinären känna igenom Kell och göra en bedömning hur han är i kroppen.
Kell är en stor och kraftig hund efter åldern, med päls som gör att han upplevs större än vad han är, mest luras pälsen över bakdelen. Ett halvt kilo lättare och han skulle vara perfekt utifrån sin kropp. Inte mer än ett kilo lättare, mer förlorad vikt han skulle bli underviktig. 5 kilo kraftig undervikt. I och med att han inte är tjock eller överviktig så inverkar själva vikten inte på höfter eller leder. Men annat kan spela in. Bantas skulle han inte.
Veterinären gjorde bedömningen utifrån de skalor som finns för undervikt-normal- överviktig.
För att Kell inte ska öka mer i vikt så håller vi koll på godisbelöningarna och börjat belöna mest med middagsmatransonen som får stå på bänken är det något kvar till kvällen så är det vad han får till kvällen. Så nu gäller det att hålla koll så det inte blir för lite eller för mycke. Sen så har han alltid tillgång till frystorkade stora benknotor om han skulle behöva stilla tugg och gnag behovet.
|
|
|
|
Bla..Bla..Hans matte har en snabbildskamera.
Jobbigt att hinna med???
|
|
|
Klev upp i ottan, tänkte att detta blir en städardag. Jo pytt. Gick ut på långprommis med kell och solen hade inte hunnit tina upp skaren så vi tog oss ut i markerna.
Hussen berättade för mig att Kell inte lyssnade på honom härom kvällen. Kell var en tio meter framför när hussen kallade, han fick ropa igen med barskare
tonläge innan Kell kom släntrande på slyngelvis och slöt upp bakom Hussen. Kell fortsatte att gå bakom tills det var dags att bli kopplad. Hört om hundar som belönar sig själva men undra vad Kell gjorde. Jag har skickat honom bakom mig när vi är ute på strövtåg och han hamnar för långt framför. Då han har en förmåga att vilja vara framför, så kan han lära sig att vara bakom mig emellanåt. Så Hussen har en del gratis av mina träningspåhitt.
Igår var jag iväg och köpte en trimkniv och tog bort lite fult hår vid Kells öron som hängde och såg liv och glanslöst ut, fin blev han.
Åt lunch tidigare idag, Kell är vid våra måltider i hallen. En stor öppning mellan kök och hall, han är inte förvisad utan har full uppsikt över vad vi gör och inte gör. Han kan gå omkring, tugga på ben eller gå upp på övervåningen men inte in i köksdelen. Vi vill inte ha honom vilstrande runt bordet och vill undvika tiggbeteende. Hussen kom hem och gick in genom grovingången i vanliga fall skulle Kell ha gått bort till tvättstugan för att hälsa men inte idag, han stannade där han var van att vara när vi äter. Hussen fick gå och hälsa. Dessa gånger går det upp för mig vad saker och ting skulle vara enkelt bara man hade förmågan att alltid vara konsekvent.
Kristiina och jag pratades vid och bestämde att vi skulle träffas på eftermiddan och hitta på nått med hundarna.
Så fortsatte dagen med lite pyssel här hemma och tanken dök upp att jag är ju faktiskt ledig till fredag eftermiddag, jag hinner med det som jag tänkt sen.
Stitch hon har växt sen sist och hon är bara för söt. En söt en som vet var skåpet ska stå och totalt orädd för bulldozern jag har. Och duktig är hon. Hon är där det händer.
Vi åkte iväg med bilen. Tog ut hundarna som fick springa av sig. Tränade inkallning, stanna, varsågod, nej, fotgående, kontakt. Körde lite inkallning medan Kristiina lekte med apporten och Stitch. Då jag hade stor störning till hjälp i form av Kristiina, Lilo och Stitch och vi var störning till dem. Innan vi startade hann Kell iväg och sno apporten, tränade då Nej på honom, trodde i mitt stilla sinne att han skulle släppa den hos Kristiina först, då han såg ut som han tänkt sig det men han ångrade sig och kom till mig med den. Jag är nog inte såå trååkig i allafall. Sen gick resten med fotgående, kontakten och inkallning bra. Fick hjälp av Kristiina i form av råd om när och hur, då hon såg hur och vad jag gjorde. Vi avbröt och strosade tillbaka, fortsatte med att han skulle lyssna på mig, inkallning och stanna kvar när de andra går.
Vad han har växt till sig på ett par månader jag är så stolt över honom. Och matte hon jobbar vidare med sig med hjälp av Kell.
I dag har vi haft en bra dag och jag tror att vi växt en meter.
Äntligen fredag!!! Just en sådan arbetsvecka som det går att säga äntligen fredag om. Måndag till tisdag var Kell hos Cecilia, Jesper och Chili. Hussen var på resande fot i arbetet och jag hade långpasset. Kell uppförde sig fint även under promenaderna de gjorde, lite jobbigt hade Jesper på morgonen då han var ut själv med två hundar i koppel men denna gång hjälpte inte Kell till med olaterna. Kell fick sen vara kontorshund under veckan, där har han också blivit lugn, hussen tycker att han börjar likna en "gammhunn" . Jo jo nyss så hörde jag hur det klirrade i en tallrik ner i köket. Hade/ har kokat kycklinghjärtan som jag öst upp för att svalna, de skulle ha blivit som belöning till Kell. Smög mig ner och frågade unge herrn vad han sysslade med. Och det var han medveten om naturligtvis, öronen slokade. Det blir ingen middag i kväll för honom.
Igår hann jag och Kell ut på två långpromenade innan jag skulle iväg och jobba, Hussen berättade att när han kom hem så gick de ut en timme, Kell sprang runt i skogen och luktade och vädrade. Sen låg en snarkande hund på golvet resten av kvällen, sista svängen ut brukar vara vid nio och han säger till själv att han vill ut. Men icke denna kväll han fortsatte sova och snarka till strax före sex då han smög in och väckte hussen med en blöt nos på foten under täcket.
En blöt nos har vi varje morgon före klockan ringer under täcket som väcker oss. Och behöver inte jag kliva upp så ser han till att jag kommer mig upp när hussen är lite för sig själv bakom stängd dörr. Kells dag börjar strax före klockan ringer då är han pigg och utvilad för att börja en ny dag. Inte underligt att jag somnar kl 20.
Tränat Kell med metallapporten, det blir tillbaka steg i gripandet när vi tränar ute, nu är det inne som gäller så länge det inte är någon värme ute. Triggade igång honom rejält innan han tog metallen i munnen.
I morgon åker vi till stugan isen har frysit till sig igen av nattkölden och vattnet som låg ovan is har sjunkit undan. Mer virke ska över, tall och björk fällas och huggas. Ris eldas upp. Det blir lite mycke i år då inte isen låg i fjol. Förhoppningsvis kommer elektrikern ut och gör färdigt så vi kan flytta in helt i den nya stugan till sommaren.
Kollat över plantorna, vaför sår jag så många frön? Växthuset kommer att bli fullt och fullt blir det inne, jag har svårt att kasta det som tagit sig.
Undrar om jag gjort ett misstag med att så djungelgurka små är de än och börjar redan få fångstarmar att slingra sig runt med, förra våren sådde jag afrikanskgurka och det blev ett gissel, slingrade och satte sig fast på allt det kom åt. Långa taggar hade frukten också och en hårig stam som gav klåda och nässelutslag. Med gojiplantorna som jag skickat efter kom det jordnötsfrön, måste testa att så, kan bli kul om det tar sig. Det är dessa tankar som ställer till att det blir överfullt med plantor. Mamma är tacksam att ge bort till då hon tar emot plantorna.
Jag har letat Rysk och silvermarhton sedan vi gjorde i ordning rabatten här hemma, för något år sedan och inte fått tag i plantor. Letade till och med i Skåne och där vi bilade fram i somras utan att hitta, hussen har till och med kollat i Sundsvall och Östersund. Köpte ryskmarhton frön som håller på att komma upp få se om det blir något av dem. Så nu är det bara silver sorten förhoppningsvis som är kvar att få tag i.
Torsdag förmiddag kom uppfödaren av Kell och hälsade på. Med sig hade hon Vincent, Fame, Billie och Rum. Vi åkte iväg för att hitta ett ställe att släppa hundarna lösa på och att de skulle få bekanta sig innan de togs in i huset. Hittade ett skoterspår ute vid en liten skogsväg som var lätt att gå på även för Vincent.
Hundarna accepterade varann och Kell och Rum fann varandra i lek, med att springa och jaga varandra och busa på hundars vis. De kampade även om Kells tjocka ihop knutna rep. Kul och se. Kells första riktiga lek med hanhund, sedan han kommit upp i ålder, som även skulle bo inne i huset vårt. Han har tikar till lekkompisar i vanliga fall. Två omgångar hann vi med att åka ut innan mörkret lade sig. I skymningsprommisen tog vi med barnvagnen på spåret kom oss iväg ut över en myr. Vincent promenerade iväg över skaren med hundflocken. Långt drog han iväg, hundar gick att kalla tillbaka men inte Vincent. Vi höll kvar hundarna hos oss och Vincent kom även han tillbaka till när han tappade sina rymmningskamrater och stöd.
Igår gjorde vi inte mycke jag och Kell, Kell var väldigt trött och nöjd med att han socialiserats under ett dygn. Med ett litet barn och hundar.
I morse på första utsläppet och tidningshämtning, hann runt huset då en annan hund upptäckte Kell på gården och började skälla. Kell brusade upp och gjorde ett av sina berömda vrål, jag hann tänka herregud varför är dom där ute nu och Kell är lös. Jag vände tillbaka samma väg, lockade på Kellen och bestämde mig för i tanken han ska gå med mig in utan dumheter. Vilket han gjorde, felet jag gör är att jag inte litar på honom och att jag har nog en duktigare hund än vad jag tror och det kanske även är så att jag inte tror mig själv om att ha förmågan att få med mig honom om/när det uppstår olika situationer. I morse var jag stolt över oss.
Varit ut på morgon promenad alla tre, väntar nu på att hussen gör klar sushiriset så att vi åker iväg till stället där jag, Isabell, Vincent och hundarna
promenerade.
Idag tog vi ett stort steg i ringa på ytterdörren träningen. Kell gjorde först det han brukar göra vråla och springa upp i trappfönstret, för att vara riktigt övertygad om att jag vet vad som händer och att den som kommer ska passa sig. Min träning (av mig själv med hjälp av Kell) i att det är jag som bestämmer och ger tillåtelse, har gett resultat. Kell blev satt i köksdelen, lite godis över golvet intresserade inte det minsta utan han ville se vem som skulle komma in. Öppnade dörren och talade om för Kellen att han skulle stanna, min mamma fick komma in ta av sig och gå och sätta sig. Kell satt kvar där han skulle stanna. Fick tillåtelse att hälsa. Min pappa kom även han och knackade på dörren. Kell tänkte starta upp igen rusade iväg till fönstret utan vrål, hämtade honom och satte honom där han satt sist, gick och öppnade samma procedur för pappa som med mamma. Kell höll sig lugn och fick gå och hälsa och han har aldrig varit så lugn någon gång det kommit folk. Luktade lite på dem och det var lika bra att lägga sig. Det känns skönt att det är jag som börjar få/ta kontrollen så att inte Kell behöver ha det i människornas värld.
Kell har sedan ett tag tillbaka lugnat ner sig när vi kommer hem, slutat hoppa på oss. Utan kommer lugnt och vet då att klapparna kommer som annars skulle utebli. En annorlunda sak han har börjat med istället lite när som helst är att han ställer sig upp mot oss med framtassarna och det blir inte en knuff utan försiktigt, jag märker ibland inte att han står upprätt bakom mig med tassarna på min rygg, kikar och kollar vad jag gör. Samma sak fram ifrån men då ska vi gnugga huvuden eller pussas lite. Jag vet inte var han fått det ifrån.
Solar med matte för någon helg sedan
Hämtat ut probschampo och hunddeo, för att förebygga fästingplågan ute vid stugan. Vårkänslorna är här i allafall. Förra sommaren gick jag igenom Kells päls fyra gånger per dag samt alla gånger jag fick blicken på att odjuren satt på ett pälsstrå. Hade själv ohyran krypande på på mig på de allra konstigaste ställen. Har kommit på en positiv sak med den här vintern den är inte som i fjol när isen inte la sig, den var mild och med milda vintrar så överlever fästingarna. I år har isen lagt sig och vi har haft kyla och med kylan överlever inte ohyran i samma utsträckning.
Jag och Kell kanske inte behöver gå omkring och lukta tjära eller åtminstone inte jag, för blir det som förra sommaren kommer jag att prova deon själv. Vi skulle vara mer som hussen honom klättrar ingen fästing på.
Kell och jag har varit ute och tränat Nej med hjälp av hans älsklings belöningsgodis kokt torkad lever, kastat en och en runt honom och sagt nej och när han lyssnar får han ta på godisen på varsågod. Det gick jättebra. Vi har också tränat lite att bara titta på grannens katter på deras garageuppfart, utan att hetsa. Det gick också bra.
Och sen så har jag pratat med Isabell och jag håller nu tummarna för att Fame börjar löpa.
Har långvecka och arbetshelg försöker vara effektiv, slutade 8 i morse. Hem och tar ut Kell för en härlig morgonpromenad, i skog och mark blåser och snöar. Solen försöker ta sig fram ur det grå. Men det är härligt ändå att röra på sig. Fryser om handen när jag pratar med Kristiina via mobilen. In igen dammsuger, det fasligt vad hår det blir. När dammsög jag sist??? Oj då.
Hussen kommer hem på lunch.
Ut igen på en längre koppelpromis längs gångbanorna för träning. Jag är så glad. Vi har fått ordning på kopplet. In igen klipper klorna på Kell.
Sår frön, vita gurkor, Kell äter jord. Plantorna som såddes tidigare har kommit upp, snart dags att skola om dem. Djungelgurka, vanlig gurka, svarta, gula och röda tomater och två paprika sorter. Spännande och se vad det blir.
Har hittat en värmefläkt till växthuset så att det går att sätta ut växter redan i maj istället för en vecka in i juni. I fjol hade hade jag hinkvis med plantor inne, för att de inte gick att sätta ut. Svårt att hitta ljus till alla, rangliga blev de fast de växte till sig. Spännande och se om vinrankan klarat vinter, -25 stog det på lappen. Tujorna måste täckas för solen så de inte vaknar och tror att de kan dricka vatten i den tjälfrusna marken. Egentligen skulle jag göra med dem som med vinrankan går det så går det, men jag vill ha kvar dem. Och de som vet har sagt att så gör man. Så det är bara att gräva fram och försöka täcka över. Får se hur de klarar Kells benlyft, där julgranen var ställd ut fanns en gul ring runt om i snön.
Mer att se fram emot är sjösättning att inte behöva drabbas av ispanik för att ta sig ut till stugan. I början på maj kanske det går om isen smält vid kajplatsen. Har man tur så kanske vi ser våren om 1 1/2 månad eller 2.
I går eftermiddag började jag med klicker till Kell, startade med att han skulle dutta med nosen på min hand, när han kunde dutta på handen med ett kommando, lade jag till att hämta bollen och lägga i min hand. Han startade upp med den vanliga dansen om vem som äger bollen men gav snabbt upp och kom och la bollen i handen, godis lockar mer än bollar. Vi tränade på en stund till utan att starta äganderättsliga följder. När hussen kom hem och vi visade upp vad vi sysslat med så var han perfekt i hämtande och lämnande av boll.
Köpt en varningsskylt till ytterdörren, hittade en som inte betonar vakten utan är mildare i tonen -Jag är alltid vaken. Och det finns plats för att sätta en bild på hunden bredvid och det blir ett foto på Kells huvud.
På lördagmorgon blir det stughelg igen, härligt. Hoppas det blir bra väder, tänker träna med Kell ute på isen där det finns yta att vara på nu när snön är djup. Det är ett tag sedan vi budade och dirigerade på avstånd, apporten ska också med nu när vi fått in hämt och lämnande.
I helgen har vi varit ute i stugan, igår var det arbete som gällde. Bränna upp rivningsvirke och köra annat rivningsmaterial i till land för att fraktas till återvinningscentralen.
BRAA Duktiga killar Jesper, Mikael och Benny ni jobbade intensivt och hårt .....Det kommer att bli så fint i sommar när skrotet är borta jag är nöjd.
Kristiina, Lilo och Stitch, Cecilia, Jesper och Chili, Mikael och två av hans kompisar med lilla dotter var även med oss ute på ön.
Hundarna kom fint överens under dagen, de blev en fin flock. Gullfia är en tuff brud som inte går av för hackor. Mitt i smeten trivdes hon. Lilo passade på att bli kelad med. Kell och Chili de höll på, på sitt vis emellanåt och Stitch hjälpte till. Raster för hundar ordnades lika så för människor. Hundarna aktiverades med hitta kött ute i naturen. Vi andra grillade korv.
Kell fick några skrapsår på ett bakben troligtvis genom att trampa genom skaren med uppbrutna isblock under.
Efter middagen var det dags för Roger att frakta folk och hundar i land, mörkt var det och lampan på skotern la av, tur som det var hade han Norrbyns lampor att köra mot och elden som jag hade hittat mer brännbart till när han skulle köra tillbaka ut det hade nog inte gått så bra annars.
Kell var helt utslagen när det blivit lugnt i stugan, jag och Roger spelade Yatsy och drack varm choklad innan det var dags att krypa i säng. Kell blev omstoppad med filt där han låg ovanpå fällen, det var lite kyligt.
Blev väckt tidigt av en nödig hund som somnat tidigt kvällen före. Han kom in och la sig ett tag till.
När vi vaknat till liv gick vi örundan och fotade lite grann.
Städade ihop inne och ute och tog oss tillbaka till stan ganska tidigt.
Kell är fortfarande en trött hund. Men det är vi också.
I morse var vi ut på långpromenad med hopp och lek och lite allmän träning. Vi det är jag och Kell när vi är själva hemma.
När vi kom in hjälpte Kell till med att plantera frön av olika gurka och tomatsorter, jord är bra tycker han luktar gott gör det också. Undra om han längtar till barmark och dyngpölar. Läpparna fladdrar på honom och han ger luktar ljudet ifrån sig.
Medan jag pratade i telefon med min mor passade han på med telefonterrorn. Dra i tofflor och när han blir han tillsagd formligen kastar han huvudet i knä på mig och tittar upp med de två olik färgade ögonen, dr Jekyll and mr Hyde beroende på om det är den ljusblå eller bruna sidan han visar, som äldste sonen säger. Hans matte ska prata med honom och inte vara upptagen med annat när vi har viktigheter att göra som att lukta på jord m.m.
Vad lugn och ro man kan ha med att pyssla på med lite av varje och med Kell som hjälp och sällskap. Han följer med från rum till rum och kollar in vad det sysslas med. Duschväggarna behövdes rengöras vem är då och kollar upp och är med jo Kellen. Handfatsrengöringen vill han även ha en tass med i.
Ut på promenad igen denna gång blev det koppelgående längs vägen och cykelbanorna. Han är bra på att gå i koppel nu för tiden, det är skönt. Men så har det jobbats med olika lösningar.
Vi har kommit oss med i allmänlydnadskurs 1 nu i maj, hoppas nu att det blir fortsättningar hela vägen med 2:an och bruksspår och förberedande tävlingskurs. Jag behöver kurserna inte lätt när man har planer men inte kunskapen och framför allt att känna sig relativt säker på vad man sysslar och håller på med.
Det finns ett internt skämt om SBK -störning, vilket jag tror jag lider av och absolut idag är allmänt osocial och den jag står ut med är Kell.
I morse åkte hussen med Kell på utställning, den nya miljön i ridhuset, hundar och folk klarade han fint.
Han kom 2:a idag, med en fin bedömning och att han är en glad och trevlig unghund.
Typ och helhetsintryck God.
10 månaders stor junior, en hane med mkt typ men som vuxit fort och därför har inte alla bendelar hängt med, han är lös i front, vrider ut armbågar och går tåvid. För dagen är han mycket lös i hus o nästan hjulbent, i övrigt välutv, utm bröstkorg+djup, utm benstomme och goda vinklar, rör sig med långt steg. Har maskulint nosp, kunde vara ngt kortare, utf.u ögon, bra päls, ringlar svans i rörelse.
De träffade även syster Sky och Eva, Sky kom etta i sin klass.
Igår kväll åkte vi till ett ridhus utanför Vännäs för att Kell skulle åtminstone varit in i ett ridhus före utställningen i Timrå på lördag. Har varit lite oroliga för hästskitens skull, då det är en av favoriterna för honom. Jag har faktiskt ett minne av hela kells kull, när jag följde med Andreas och valparna skulle kolla upp ögonen. När vi rastade dessa Star Wars krigare så fanns det en stor enorm gigant hög med just "hästbollar", ni kan tänka er själva, bilen en bra bit bort, två människor med fyra armar och fyra ben få tag i nio valpar gånger fyra ben samt en mun gånger nio och energier som räcker och blir över. Det är i princip omöjligt det var och blev bollfest.
Kell struntade i sånt igår kväll iallafall, det är ju skönt. Fast orolig är jag. Han har inte varit på utställning mer än en gång och då var han 4 månader. Intressant med en bedömning på honom nu som junior, hur han ser ut rastypiskt och det dröjer nog till nästa gång igen. Där av dålig ringträning.
En tjej som hjälpte Kristiina och träna med Lilo, hjälpte även hussen med Kell och kände igenom honom, kollade tänder och sånt. Ibland blir jag och fundera på sånt som att gud vad skönt det skulle vara med en mer osocial hund. Han blev väldigt glad i uppmärksamheten från Lena, Kristiina hade ju säkert i hans tycke uppfört sig väldigt osocialt med att ignorera honom. Hon får igång honom på alla cylindrar bara genom att "vara." Hon hör till den del som för honom står för positivt som skog, damerna och träning. Hon är lek för honom.
Men när jag tänker efter vad kan hända med honom och hans sociala förmåga på utställningen nu på lördag. Han tar ner domaren i sin ivriga yrsel för att han får uppmärksamhet. Ridhuset, folket och hundar kommer inte att röra honom i ryggen.
Enligt hussen så är inte de värsta störningsmomenten med på lördag enligt honom är de problemen Jag och Kristiina....
Idag har vi varit ute i stugan och satt på värmen så att vi kan vara där ute över helgerna. Kell sitter bra på skotern mellan mig och hussen, matte kör så att det är ordning på ekipaget. Han ska inte springa efter och få manier på att jaga skotrar så fort han ser en. På väg från stugan mötte vi två rådjur på isen, med skoter går det att komma nära innan de flyr. Tjusiga är de en hona och hane, såna gånger ska man ha kameran framme. Lite missöden med nyckeln har det varit, hussen fick åka tillbaka till stan och leta reda på den. Den var inte där han trodde. Jag och Kell stannade kvar och gick ö-rundan mycke isblock över havet det har varit bruten is tidigare. Träffade en öbo till som bor på motsatta sidan, han tyckte att Kell växt sen i sommar. Pratade en stund och gick vidare, såg hussen på skotern ute på isen härligt så att vi kommer oss in. Grillat korv och druckit choklad, surrat, fotat, lekt och tränat lite.
Om två veckor åker vi dit hela helgen, dra bort och elda upp gammalt virke sen rivningen, köra skrot till återvinningen. Passa på medan is finns och att brandrisken inte är stor. Mikael, Cecilia och Jesper kommer och hjälper till så då går det fort. Kristiina kommer också ut med sina hundar, hon åker på lite jobb hon med  . Och så ska hon få åka skoter.
Tur att muurrikkan finns, det blir att planera.
Lördagmorgon drog vi hemifrån för att åka ner till Nina i Viätts och se hur Kell skulle ta sig bland fåren en helg. Kell han kan kalla sig fårvallare nu, han balanserade, driver och hämtade ett får precis det han ska göra. Sen så tycker han att han kan köra lite race med dem också och då kan han vara svår att få stopp på, de gånger han skötte sig var han duktig.
Kell vallade med i omgångar med mig och hussen, Nina var också inne med honom och styrde honom så att han fick styrning i vad han ska göra. Inte lätt att få ett klart budskap från matte och husse som lär sig. Han hade inte problem med det, vallade glatt på och drog lite race. Men så är han tuff och stabil också.
Eva med Sky (kells syster)och hennes man kom förbi, kul att träffa dem. Jag och Eva passade på att träna passvitet med Sky och Kell, dessa två är lite lika älskar människor ingen tillbakadragenhet där inte.
På kvällen åt vi middag tillsamans med Nina och hennes familj, mycke hundprat och väldigt trevligt. Gosade lite med Ninas trevliga hundar.
Söndagmorgon hade snön vräkt ner och fortsatte med det.Vi var ganska insnöade. Upp och ut och ta en promenad med Kell, frukost tittat på fårhus, får och lamm. Sätta igång och valla, idag blev det två lektioner avbröt mitt på dagen pga vädret och bilkörningen hem 20 mil. Jag fick prova att valla med en äldre BC för att få känna på hur det kunde vara och för att jag skulle ha det lite lättare än med Kell. Det blev lättare att förstå och se vad jag vad jag skulle göra med henne och var det kunde bli lite fel.
När det var dags att dra hemåt fick vi hjälp av Leif ner till stora vägen, han körde före med traktorn så att det fanns två spår att åka i ändå hamnade vi lite snett men tog oss lös, det blev en färd hem som tog tid.
Det var en mycke lärorik och trevlig helg på många vis.
Igår var vi på M1-kursen, mentalkunskap, vilket var väldigt intressant. Vi började med att se två hundar av olika ras genomföra moment med publik, boll och trasa utifrån hundens agerande beskrev vi vad den gjorde i momentet.
Vi gick igenom och diskuterade vad mentalitet är, vad hundar kan användas till och de termer som används i MH för att beskriva "hur" ser det ut i t.ex i de situationer hunden griper om ett föremål och vad det kan stå för. Beteende system, motivationstyper och tröskelvärden betade vi även igenom. Vi såg även film om de olika testformerna som finns idag samt ett som ligger under bearbetning och inte är klart än.
Framöver här så kommer fortsättningskursen mentalfigurant M2, vilken vi kommer att fortsätta med. Våra egna hundar som inte gjort och ska göra Mh:t får inte vara vid kurs tillfället då vi ska gå och lära oss praktiskt momenten på en bana. Vilket säger sig själv.
Maria Forslund som föreläste och höll i kursen var intressant att lyssna på hon hade ett bra sätt att förklara och beskriva så att det blev lätt att förstå hur och vad det gäller.
Här har det snöat mängder sedan igår kväll, riktigt blöt snö. Så vi har roat oss med att skotta tills vi fick tag i en traktor med förare som tog resten så vi fick trottoaren ren från snö runt brevlådan. Tidningsbudet strejkade han hade fått nog och kastat tidningen i snödrivan.
Hussen kom på ett bra sätt som fungerar i att lära Kell höger och vänster när de står mitt emot varandra. Sparkar snö åt höger eller vänster, samtidigt som han säger kommandot till Kell. Han får börja säga kommandot först senare så får han belöning i snö när han går åt rätt håll. Ligg ska in bättre också vi får se vart vi kommit när det är dags,vi ska ner en helg i slutet på januari eller början på februari till Nina och träna lite i att valla med honom.
Kell han tränar på som vanligt i fotgående med sitt, han börjar bli duktig på det sätter sig direkt vi stannar, när jag väl fått honom att gå i rättare höjd vid mitt ben och inte för långt fram, så sitter han på linje och det ser snyggt ut i mellanåt. Ska träna in, ligg när vi är i rörelse framöver. Vi tar en sak i taget.
Klockan sex den 31/10 åkte vi till Viätts Kennel för att prova att valla får, Jag, Roger och Kristiina med våra hundar Kell och Lilo. Jag och Roger ville se Kells reaktioner inför och med får och om han skulle ha ett intresse. Vi kom till Nina vid halv tio tiden blev inbjudna på kaffe och information om hur våra raser kunde tänkas valla och vad vi skulle försöka oss på den dagen. Vi skulle balansera med hunden och driva fåren mot oss, alltså styra hunden vänster eller höger och stoppa hunden och skicka den åt motsatt håll beroende på var fåren befann sig. Väl ute i fårhagen fick vi pröva att valla med Ninas lilla tik Tess 7 mån. Isabell Kells uppfödare kom också ut till gården hon hjälpte sen till med tändningen och korrigeringen av honom när han tog sig oönskade friheter.
Vi kommer framöver att ta kontakt med Nina igen för att boka återbesök hos henne med Kell. På väg hem kom jag och Kristiina på hur vi skulle träna upp oss med den "förlängda armen" Den ene av oss är hund och den andre går baklänges och låssas att vi har får framför magen och styr den andre genom att förflytta den "förlängda armen" beroende på vad "hunden" gör och vart de inbillade fåren far. Roger hade en ide om att han skulle styra och vi skulle vara får Han skulle må då, så det blir nog så. Han ska få vidare utveckla tanken han hade!
Det är en svårbeskriven känsla att halvspringa baklänges med en förlängning av armen som man ska skifta i händerna beroende på vilket håll hunden ska vändas till eller stoppas då den är på väg för långt fram om fåren, för att fåren är på väg någonstans, med fåren framför magen på mig förhoppningsvis och med hunden bakom fåren. Noll koll är rätta ordet, men intressant och väldigt roligt.
Igår kväll var vi på valpkurs med Kell, tränade inkallning med störning, möte och sitt, ligg och stanna. Han var jätteduktig vid möten och inkallningen, det är så kul de gånger allt flyter. Jag blir så stolt över honom.
Ledarna på kursen talade även om 80% regeln, hur det går att testa hunden var den ligger till i de olika momenten man lärt in, ska då klara tex sitt 8 gånger av tio. så det blir en sak att börja gå igenom med honom med jämna mellanrum, dels för att kunna ta bort av godisbelöningen så den inte kommer alla gånger just vid det tillfället.
När vi höll på med ligg, kröp kell en bit av sig själv. Denna gång var Roger snabb att ändra sig, från att träna ligg till att gå över till kryp, då Kellen av sig själv började krypa. Han tyckte det var jätteskoj att krypa omkring, snyggt gjorde han det också. Det gäller att vara flexibel och ta vara på tillfällen som bjuds, det blir lite enklare fast det inte riktigt var tänkt.
Böckerna vi beställde i spår, sök och rapport samt brukslydnad har kommit, så nu är det att börja läsa och lägga upp en strukturerad plan hur vi ska gå tillväga och börja träna så smått. Vi hoppas på att klubben ordnar spårkurser till våren, så att vi kan gå.
Nu ska vi ut på vår morgon promenad/träna tur.
|
|
 |
|
|
|